Kottar, kost och träning

Sporthotellet

2012-02-16T22:18:00.005-08:00

På plats på Mornington i Bromma. Hotellet som jag i stort sett alltid väljer att bo på när jag är på jobbuppdrag i Stockholm.
Ett hotell som enligt min smak har allt och lite till.
Det ligger visserligen lite avsides och man måste åka båda buss och tunnelbana för att ta sig in till stan.
Men eftersom jag i princip alltid har med mig bilen upp så gör det mig ingenting.
Morninton i Bromma är ett sporthotell med stor utbud utav träning vilket är ett utav argumenten till att jag gillar att bo här.
Rummen, bemötandet och maten tycker jag också är kanon.

Vid några tillfällen har jag haft turen att bli erbjuden ett bättre rum än vad jag bokat från början och det var precis vad som hände igår.
Den gulliga tjejen i receptionen berättade att de håller på att renovera och att jag därför skulle få ett lite större rum.
Inte nog med att rummet är gigantiskt utan här har dem också installerat både bänkpress, kettlebells, balansplatta, hopprep och hantlar.
Hotellet har överlevererat igen och i eftermiddag innan jag möter upp mina vänner ska jag definitivt se till att utnyttja rummets alla faciliteter.

På resande fot

2012-02-15T23:35:00.004-08:00

Då var det dags igen för några dagar på resande fot. Lämnar ön idag för att inte komma tillbaka förrän nästa tisdag. Först ut är Isodietencoach-utbildningen med Kristina som håller på hela helgen.
På måndag föreläser Miranda och jag på Alewalds och på tisdag föreläser jag om kost i Sävsjö.
Så inte förrän sent tisdag kväll är jag tillbaka på ön igen.
Det är alltid lite jobbigt att vara borta från barnen men det är liksom så här livet ser ut när man valt att jobba som föreläsare.
Sen har det såklart många fördelar att få komma iväg på egen hand också.
Tid att träffa vänner, sova hela nätter och lite egen tid också för den delen.
Så i morgon är det dax att fira mästarnas mästare, järnmannen Alexander för hans starka bedrift att kamma hem hela Januariutmaningen.
Tänk att vara så tävlingsinriktad att man sticker ut och springer en hel natt.
Jag känner verkligen ingen som är så galet tävlingrinriktad som Alexander och på fredag ska han firas rejält.

Supersmoothie

2012-02-15T13:10:00.004-08:00

Onsdag är lika med Hudoteketdag och idag var det ett riktigt pusslande för att få ihop hämtning och lämning med revisormöte och myslileveranser.
På något sätt fick vi ihop det tillslut men när vi äntligen var hemma på Persgården igen fanns det inte så mycket vare sig tid, lust eller ork att fixa en vällagade middag.
Så idag körde vi på äggröra med lite alla möjliga tillbehör och en god Smoothie som efterrätt.
Inspiration till en "ny" Smoothie som vi provade för första gången idag hittade jag som så många andra gånger på Josephines fina sida.
Både bild och receptet kommer från den här sidan.

JOSEFINES LAKRITSSMOOTHIE 'HALLONPUCK'

1 stort glas/ 2 små:

2 dl havre-, ris- eller mandelmjölk
1,5 dl frysta hallon
1 ekologisk mogen banan
1 tsk lakritsrotpulver (det hade jag inte hemma så det uteslöt vi)
1 msk kallpressad linfrö- eller kallpressad kokosolja
2 mjuka dadlar (blötlagda 15 min)
En nypa vaniljpulver, utan socker (kan uteslutas ur receptet)

Mixa allt slätt och häll upp i glas

Alla hjärtans dag

2012-02-14T02:11:00.003-08:00

Jag är ju egentligen ingen hejare på det här med högtider.
Glömmer ständigt födelsedagar, har inte koll på en enda namnsdag och är inte alls så där påhittig när det gäller presenter och andra små roliga överraskningar som många är.
Men ändå så gillar jag verkligen Alla-hjärtans dag på något sätt. För hur kommersiellt det än är och hur mycket onödiga prylar folk än köper en sådan här dag så verkar det ändå som att just den här dagen bidrar till att vi tänker lite extra på dem vi tycker om och vi att vi faktiskt visar det också.
Så dagen till ära så måste jag bara bjuda på den här smäktande balladen som jag verkligen älskar.

Anders och barnen är fortfarande i Stockholm så min egen Alla hjärtans-dag har bestått mest utav jobb och träning.
Skönt att vara på banan igen och idag kände jag för första gången på ett tag att kraften verkligen fanns där igen.
Det enda smolket i bägaren var mitt usala simpass.
Jag utvecklas verkligen på tok för långsamt och har bestämt mig för att snarast möjligt styra upp en åtgärdsplan.
Kvällen avrundades dock med ett galet bra spinningpass där sista stretchlåten var just precis den här!

Föreläsning på Alewalds

2012-02-13T12:06:00.000-08:00

På torsdag åker jag till Stockholm för att spendera hela helgen och lite till i den vackra huvudstaden.
Mest för att jobba men lite nöje blir det allt också.
Under helgen är det dags för mig och Kristina att hålla en Isodietscoach-kurs igen och på måndag ska jag föreläsa med Miranda på Alewalds.
Det blir tredje gången gillt vi föreläser där och idag fick vi reda på att det är över hundra personer som har anmält sig.
Fantastiskt kul och äntligen ska jag få föreläsa med min vapendragare Duracellen igen.
Idag fick jag också reda på att alla som kommer får en pocket "Ett år av magiskt löpande" skriven av Kennet Gysing.

Föreläsningen är kostnadsfri.

Plats: Alewalds, Stockholm mån 20:e feb. Tid: 19.00.

Anmälan görs till susanne@alewalds.se

Tiden går

2012-02-13T11:52:00.000-08:00

Det är helt overkligt att förstå att mina små mirakel blir fem år idag.
Jag minns som igår dagen de kom till världen och tycker inte det var längesen jag gick mina första promenader med den enorma tvillingvagnen.
Det var tur att jag fick fira dem rejält i helgen för idag är dem i Upplands-Väsby hos sin farmor och Calle för att fortsätta firandet.
Jag saknar dem såklart men passar på att njuta av att för första gången sen vi flyttade till Persgården vara helt ensam hemma.

Helgens höjdpunkter

2012-02-12T07:50:00.000-08:00

Vilken helg! Fem-års kalas följt av 30-års skiva tar på krafterna det råder inget tvivel om den saken. Idag har väl inte energin varit på topp direkt.
Men hur intensivt och högljutt det än var att ha arton överenergiska fem-åringar på Smurfkalas så var det värt allt.
Vårt mål var att ge Moa och Melina precis det kalaset de önskade och det lyckades vi verkligen med.
Att mamma var här och att Linnea fixade en fin Smurftårta gjorde det hela ännu bättre.

Förväntansfull Moa

Hungriga barn

Plockmat var populärt

Nöjd Melina

Smurftårta som duktiga Linnea gjorde till tjejerna

Ja må dem leva!

Mina fina 5-åringar

Och en riktig kalaspingla som bjöd på en hejdundrande 30-års skiva!

Smurfkalas och 30-årskiva

2012-02-11T05:48:00.000-08:00

Hela den här dagen är bara som ett enda stort kalas. Först firar vi våra små kottar som fyller 5-år på måndag och sen ska vi på 30-års skiva hos Cissi.
Kunde alltså inte passat bättre än att min lugna träningsvecka var just denna.
Visserligen hann jag köra ett lite pass i morse innan de andra hade vaknat men i morgon misstänker jag att soffan kommer att locka mer än löpnining.

Vista Härold på visit

2012-02-10T10:30:00.000-08:00

Vilken bra vecka det här har varit. Nu känner jag äntligen att jag kommit ikapp på alla fronter.
Sovit tillräckligt, låtit kroppen återhämta sig ordentligt från träningen och fått undan massor av saker som stått på att göra-listan lite för länge.
Nästa vecka höjs tempot ordentligt men nu känner jag mig helt redo för det.

Idag har jag haft besök av trevliga Tommy Nilsson från Vista Härold. En nyhetssida för Visingsö och Gränna med omnejd.
Idag var han här för att göra ett "personporträtt" av mig och ställde frågor om allt ifrån mitt bloggande till planerna för framtiden på Persgården.
Det har varit en hel del media den senaste tiden och att det är positivt för både mig och Persgården märks tydligt.
Nu måste jag bara se till att ta vara på alla värdefulla kontakter så att löpevent och hälsoresor kan få ett ännu större utrymme i mitt arbetsliv.

Middag a´la Maria

2012-02-09T06:53:00.000-08:00

Jag har två fina vänner som båda heter Maria och som båda är oerhört duktiga på att laga mat.
Båda två är numera småbarnsmammor och bor i Göteborg och jag är övertygad att i deras hem så lagas bara bra mat från grunden.
Idag fyller den ena av mina "Marior" år och kanske var det därför jag kom och tänka på hennes fiskbiffar som jag har receptet på i min egen bok.

Till fiskbiffarna har jag ett recept på morotstagliateller som den andra Maria har satt ihop.
Så kvällens middag blev alltså fiskbiffar med morötter som idag blev slantar istället för tagliateller a´la mina Marior och blomkålsmos a´la mig själv.

Här har ni recepten:

4 personer

Fiskbiffar

1 röd paprika
1 gul lök
300 g lax
300 g torsk
1 knippe gräslök
1 knippe dill
1 tsk curry
1 tsk paprikapulver
1 tsk citronpeppar
salt och peppar

Marias morotstagliatelle

6 stora morötter (fler morötter om du inte serverar dinkelkorn till)
1/2 purjolök
ev. 3 dl dinkelkorn

vinägrett
5 msk olivolja
2 msk vit balsamvinäger eller vitvinsvinäger
1 vitlöksklyfta
1 knippa färsk timjan
salt och peppar

Börja med fiskbiffarna och finhacka paprika och lök.
Skär fisken i små bitar. Lägg dem i en bunke och klipp ner gräslök och dill.
Knäck i ett ägg, tillsätt kryddor och mixa alla ingredienserna. Jag brukar mixa mina biffar ganska grovt för att få lite mer tuggmotstånd.
Men det är en smaksak.
Forma till små biffar. Stek i smör på båda sidor tills de fått färg. Efterstek i ugnen på 200 grader i fem minuter.

Strimla morötterna med potatisskalare eller skär i slantar. Finstrimla purjolöken. Koka upp vatten i en kastrull.
Lägg i morötterna och låt dem mjukna några minuter. Lägg i purjon på slutet.
Blanda till vinägretten. Häll den över de varma grönsakerna och blanda.

Servera gärna med blomkålsmos och kanske en skål coctailtomater.

Föreläsning på Alewalds

2012-02-09T00:31:00.001-08:00

Äntligen ska jag få föreläsa med min vapendragare Duracellen igen!

Såhär skriver Alewalds på sin hemsida.

20/2 FRÅN MUFFINS TILL MARATHON - FAVORIT I REPRIS

På mångas uttryckliga begäran har vi åter de två härliga löpartjejerna Susanne och Miranda här! Du får en ny chans att höra den populära föreläsningen ”Från Muffins till Marathon” måndag den 20 februari. Susanne Dalsätt och Miranda Kvist berättar sina fantastiska livshistorier om vägen från stillasittande soffpotatis till Stockholm marathon. På tjugosju veckor gick Susanne från att inte klara av att springa fyra kilometer till att klara 42... och Miranda berättar om sin väg från marathondistans till att ge sig på mer äventyrliga utmaningar som ultralöpning och SM på 100km.

Kom och låt dig inspireras av deras entusiasm, glädje och övertygelse om att ingenting är omöjligt!

Anmälan till föreläsningen görs till susanne@alewalds.se.

Datum och tid:

Måndagen den 20 februari, Kungsgatan 32 kl 19:00

Walk and talk

2012-02-08T05:26:00.000-08:00

Idag har jag varit på mitt livs första nätverksträff.
Walk and talk kallas nätverket som bygger på nätverkspromenader
Ett affärsnätverk med naturen som mötesplats grundat av nätverksexperten Sophia Sundberg
Jag har fått frågan så många gånger om att medverka i olika nätverk men av någon anledning har jag inte kommit till skott förrän nu.
Just det här konceptet tilltalade mig mer än vad många andra nätverk har gjort.

Så idag kl.11.30 var vi ett gäng tjejer och en radioreporter som möttes upp för att ta en promenad runt Munksjön samtidigt som vi fick möjlighet att knyta nya kontakter.
Man promenerade med en person i tio minuter och innan man haffade en ny kompis att promenera med så bytte man visitkort.
Av alla de jag pratade med så är jag övertygad att minst två av dem kommer jag fortsätta samarbeta med i någon form.
Så jag är mer än nöjd med dagens nätverksträfff och kommer definitivt försöka vara med på fler träffar framöver.

Bild.: Sverigesradio P4 Jönköping

Mötestisdag

2012-02-07T12:12:00.000-08:00

Att ta en extra vilodag igår visade sig vara helt rätt beslut.
För idag var energin tillbaka på precis det där sättet då det känns i hela kroppen att den är redo för rörelse igen.
Min dag på Persgården blev en mötesdag i stan istället och därmed kunde jag passa på att klämma in ett simpass.
Det blev lite kortare än vad jag tänkt mig men eftersom den här veckan kommer att vara lite av en "mittemellanvecka" vad det gäller träningen så gjorde det absolut ingenting.
Från ett fullständigt fokus och en jakt på träningstid så känns det himla bra att bara träna just precis det som jag känner för.
Men när det öppnade sig en möjlighet att sticka iväg och spinna för Anna på kvällen kunde jag inte låta bli att klämma in det också.

I morgon är det Hudoteketdag på torsdag deomdag på Coop och på fredag är det förutom jobb på Persågården en hel del förberedelser inför kottarnas kalas på lördag.
Mina älskade ungar fyller 5-år.
Det är verkligen helt galet vad tiden går!

Föreläsning på Friskis

2012-02-06T11:19:00.000-08:00

Jag kommer aldrig någonsin tröttna på att dela med mig av min resa mot mitt första marathon.
Samma känsla infinner sig varje gång jag har fått möjlighet att köra min föreläsning "Från muffins till marathon".
Jag blir glad, full av energi och påmind om hur roligt det är att ha ett mål att kämpa mot.
Idag föreläste jag på Friskis löparskola.
Ett jättehärligt gäng som direkt efter min föreläsning gav sig iväg för att köra ett gemensamt pass.
Jag hoppas och tror att jag gav dem lite extra enerig i vinterkylan.

Kontorsfix och föreläsning

2012-02-06T01:02:00.000-08:00

Det blir en mjukstart den här veckan och det känns absolut som det var det bästa beslutet.
Pasi övertygade mig om att inte stressa på kroppen nu efter en tuff Januari som rundades av med ett 45 kilometerslopp.
Så den här veckan kommer jag köra igång försiktigt med både simning, löpning och cykel men helt utifrån vad jag känner för att köra och inget direkt fokus på att pressa vara sig tider eller tempo.
Idag blir det dock en extra vilodag.
Vägrar att låta den förkylningen som eventuellt ligger och lurar bryta ut så jag tar det säkra före det osäkra och vilar idag också.
Därmed känns det som jag får loss den extratid som jag behöver för att komma ikapp med saker som fortfarande ligger lite på hög.
Så full fart på kontoret idag tills det är dags att åka till Friskis för att föreläsa.
I kväll kör jag "Från muffins till marathon" för Friskisk och Svettis nystartade löparskola.

Slapparsöndag

2012-02-05T06:31:00.000-08:00

Planen var en ordentlig sovmorgon följt av en mysig och lugn start på dagen med mina nära och kära.
Sovmorgonen gick i stöpet men en lugn och fin morgon fick vi i alla fall med morfar, Björn och Nathalie som sovit hos oss i natt.
Björn som slog distansrekord igår på Jönköpingjoggen var oförskämt fräsch i benen i morse medan jag har haltat omkring som en stel pinne.

Såhär mycket brukar jag aldrig känna i benen efter mina långpass i normala fall men det har såklart lite med all träning i Januari att göra.
Så idag har jag inte gjort många knop. Vi har bara haft en sådan där lugn, skön och oplanerad söndag som jag bara älskar.
Det enda som stod på agendan idag var att fixa inbjudningskort till tjejernas barnkalas nästa lördag så en tur till stan blev det i förmiddags.
Under eftermiddagen har vi bara varit inne, pusslat, ritat, spelat och tittat på Smurfarna.
I skrivande stund nattar Anders barnen och jag har min sedvanliga söndagsplanering.
Veckan som följer blir varierad precis som vanligt.

Måndag: Föreläsa på Friskis

Tisdag: Persgården

Onsdag: Hudoteket

Torsdag: Dema i Bankeryd

Fredag: Persgården

Sen ska jag såklart träna också. Som jag sagt tidigare. Nu när Januariutmaningen är över ligger fokus på kvalitet före kvantitet.
Men innan jag bestämmer mig för hur veckan ska se ut ska ska jag ha ett litet "söndagsmöte" med coach-Pasi på telefon.
Ska jag köra på enligt mitt program eller behöver kroppen lite extra vila.
Det och lite annat ska blir skönt att bolla med en coach som har koll.

Jönköpingsjoggen 2012

2012-02-04T10:12:00.000-08:00

Som vanligt vet jag inte riktigt hur jag ska vare sig börja, sluta eller sammanfatta ännu en fantastiskt löpupplevelse i mitt liv.
Ett äventyr som så många andra kommer att läggas till bland oförglömliga minnen.
Vi hade verkligen en kanondag idag på alla sätt och som vanligt har jag fått lära känna ännu fler fantastiska löparentusiaster.
Det här var första men definitivt inte sista gången det arrangerades ett gemensamt långpass för Jönköpingsbor, det är jag övertygad om.

Vi var ett helt gäng tappra löpare som vågade trotsa kylan och möttes upp i morse kl.10.00 på Jönköpingcentral.
En hel del ansikten jag kände igen men också en hel del nya.
Det hela började lite kylslaget men sen blev allt bara bättre.
Solen tittade fram, kroppen var trots en tuff Januari med mig och sällskapet var toppen.

Tuffingen John som såklart sprang hela sträckan i sina fivefingers.

Jag och goaste Kajsa.

Hanna och jag smider lite framtidsplaner.

Björn, starka Patrik som satte distansrekord BIG TIME och jag.

De två glada arrangörerna

Vi som avverkade hela distansen och är tillbaka på centralen nöjda och glada med 45 kilometer i benen.

Rakt igenom en otroligt lyckad långlöparlördag.
Redan innan vi hann avsluta det här långloppet pratades det om ett nytt arrangemang i Jönköping under våren.
Var så säkra, det här kommer vi göra om snart igen.
Tack alla ni som var med idag för en riktigt fin tur och för den för den goda stämningen ni var med och skapade!

Laddad för långlöpning

2012-02-03T09:49:00.000-08:00

Tre dagars vila har varit fantastiskt skönt och jag tror att jag kommit i kapp i alla fall hyfsat med sömnen.
Igår kväll var jag så trött att jag aldrig brydde mig om att gå upp igen när jag hade nattat barnen.
Kroppen känns också okej. Inte superspänstig kanske men inte jättesliten heller.
Så det är med stor förväntan jag ser fram emot Jönköpingsjoggen i morgon.
Det må hända att det blir en kall tillställning men det ser i alla fall ut som vi kommer att få en riktigt solig och fin vinterdag.

Så idag har jag träffat John och gått igenom de sista detaljerna inför äventyret. Fivefingerskungen som inte räds det kyliga vädret utan precis som vanligt kommer att springa i sina barfotaskor.
Men lager på lager är det som gäller i morgon och för egen del så känner jag inte heller att kylan kommer vara något hinder.
I Sälen körde jag ju några pass i -12 och det fungerade hur bra som helst.
I skrivande stund sitter jag och tjejerna och inväntar min pappa, systerdotter och syrrans kille Björn som ska med och springa i morgon.
Jag ser verkligen fram emot morgondagen.
Att springa långt i goda löparvänners lag är något speciellt.
Att dessutom få göra det på hemmaplan med en massa härliga Jönköpingsbor gör att det om möjligt känns ännu bättre.
Så nu håller jag tummarna för god uppslutning, soligt väder och en riktigt härlig tur i ett vintrigt och kallt Jönköping.

Nu när det är över...

2012-02-02T02:44:00.001-08:00

Bild: Elin Carlholt

Det är så klart skönt på många sätt att våra galna utmaning är över.
Men samtidigt känns det lite tomt. Jag har ju verkligen gillat hela den här grejen.
Att få bita ihop, kämpa, slita, svettas och utmana mig själv på ett sätt jag nästan inte trodde var möjligt.
Jag funderade idag över om jag har lärt mig något av allt det här och kom fram till att det är framförallt tre saker som jag kommer ta med mig från den här utmaningen.

1. Man kan så mycket mer än vad man tror

Om någon i förväg hade talat om för mig hur mycket jag skulle träna i Januari månad hade jag garanterat inte trott att jag någonsin skulle klara av det.
Men med med rätt mental inställning, målmedvetenhet och stark vilja kan man uträtta hur mycket som helst.

2. Allt handlar om inställning

Hur många gånger under den här tiden har jag inte lyckats lura min hjärna att känna precis det jag vill att den ska känna. Framförallt nu på slutet när kroppen började bli trött.
Men jag gav inte min hjärna en chans att låta tankar om trötthet, tristess, sega ben eller bristande motivation ta över.
Just do it, har varit mitt mantra under hela den här perioden och jag är fascinerad över hur mycket kraft man kan plocka fram genom att tänka rätt tankar.

3. Vilja, lust och vinnarinstinkt

Jag VILLE verkligen göra det här, Jag tyckte det var roligt och blev supermotiverad av att ligga i täten med en ganska god chans att ta hem hela tävlingen.
Just det tänkte jag på många gånger när jag fick bita ihop och kämpa. Hur gärna jag ville nå hela vägen fram och att jag trots mycket slit faktiskt tyckte att det var kul.
Men Alex kryddade sin starka vilja med lite galenskap och han har verkligen fått mig att förså att vill man någonting EXTREMT gärna så finns inga gränser.

Bild: Miranda

Så visst nu tar jag det lugnt några dagar innan det är dax att fokusera lite mer på kvalitén i träningen framför kvantiteten.
Men att jag kommer vilja utmana min vänner igen i någon rolig träningstävling, det är jag övertygad om.

Mästarnas mästare

2012-01-31T23:46:00.000-08:00

Ända fram till till kl.24.00 igår natt slet vi för att skrapa i hop de sista minuterna i Januariutmaningen.
Nu såhär i efterhand är det nästan komiskt att jag ett tag trodde att mina chanser till vinst var ganska stora.
Jag borde såklart räknat ut att inget, absolut INGET kan stoppa Alexander när han känner segervittring.

Sista natten innan tävlingen skulle avgöras snörade han på sig löparskorna och gav sig ut och sprang i fem timmar. I smällkalla vintern mellan 00.15-5.15 avverkade han 45 kilometer.
Att ha pyske till att göra det när man är slutkörd, trött och nertränad är det få som skulle klara av.
Jag kan säga direkt att mig skulle det aldrig hända.
Så det råder absolut inget tvivel om att Alexander är en oerhört värdig vinnare. Vilket pyske den killen har.
Jag höjer Alex prestation till skyarna. Han har jobbat stenhårt för det här och är verkligen värd sin seger.

Men i skymundan utav Alex segertåg så gläds jag åt att jag faktiskt också vann. Från början var det ju bara Thomas och jag som tävlade mot varandra och den duellen gick jag ju trots allt segrande ur.

Dock tycker jag absolut att vi är vinnare hela högen. Som vi har kämpat slitit och svettats under den här månaden.
Det har varit riktigt tungt mellan varven men samtidigt har Januariutmaningen hjälpt mig att ta ett stort kliv framåt i min utveckling.
Jag hade ingen aning om att jag kunde få fram så mycket mental styrka när det väl gäller. Mitt dåliga träningssjälvförtroende som ständigt spökar har absolut fått en knuff i rätt riktning.
Så det är med glädje, stolthet och stort hopp om framtiden som jag ser Januariutmaningen som avslutad.

Men hur märkligt det än låter så kom jag på ännu en utmaning till mig och mina vänner igår när jag körde sista timmen på trainerna.
Men det får bli längre fram.
Nu ska vi suga lite på den här karamellen först.

Hemma bäst

2012-01-30T14:30:00.000-08:00

Borta bra men hemma bäst. Vart man än har varit och hur bra man än har haft det så är det alltid lika skönt att komma hem.
Det har varit stora kontraster i min tillvaro den senaste tiden.
Från Fuerteventura...

Till Sälenfjällen...

Och sen äntligen hemma på Persgården igen!

Medan jag varit borta har Jönköpingsjoggen blivit uppmärksammad i JP.
Fantastiskt kul tycker jag och det ser ut som vi kan bli ett riktigt härligt gäng som springer långt på lördag.
Men först ska Januariutamningen avgöras. Som jag trodde hade grabbarna gått på max i helgen och dragit i från mig med hästlängder.
Förhoppningsvis knappade jag in en del idag när jag själv gjorde en kraftansträngning för att inte tappa dem helt i sikte.
Men i morgon innan 24.00 görs den sista registreringen och sen vet vi vem som gick segrande ur den här helt galna tävlingen.

Tack för i år

2012-01-29T05:06:00.000-08:00

RT Skiweekend 2012 är till ända och precis som jag trodde är det fyra trötta men riktigt nöjda tjejer som i skrivande stund sitter i bilen påväg mot Jönkan igen.
Vi har precis som alla andra år haft en helt galt rolig helg med den enda skillnaden att den i år för mig innehållit en del träning.
Men med en lång resväg idag blir det inte lätt att skrapa ihop särskilt många träningsminuter.
Vad resten av gänget gör behöver jag inte fundera så mycket på. Simmar,cyklar och springer för allt vad de förmår.
Så nu är frågan hur mycket de hinner dra i från och hur mycket jag hinner ta igen.
Känns riktigt spännande just nu faktiskt. Det är oerhört jämt mellan oss och jag är övertygad att alla går på sitt max de sista dagarna.
På tisdag innan kl.24.00 gör vi vår sista registrering och efter det vet vi vem som gick segrande ur Januariutmaningen.

Men nu ska jag ägna de sista timmarna i bilen med mina goa tjejer åt att prata om allt roligt vi fått vara med om den här helgen.
Lite jobb, en del träning, goda middagar, galen after ski, sena nätter och massor av prat och skratt.
Underbar helg jag sent kommer glömma.
Tack tjejer, ni är toppen!

Sista natten med gänget

2012-01-28T09:12:00.000-08:00

Fin dag i Sälen idag och många saker som skulle hinnas med. Fick ett riktig fint pass på skidor i helt perfekta spår.
Men för att hänga kvar i Januariutmaningen så räckte det såklart inte med det utan fick kompletteras med lite annan träning.
Så medan de här två underbara tjejerna hängde i backen och kollade på RT:s skidtävling ägnade jag mig åt slirig snömoddslöpning.

I kväll är det sista natten med gänget och sponsormiddag med RT gänget väntar.
Men i morgon går den vita Hudotektbilen mot Jönkan igen med fyra garanterat trötta men riktigt nöjda tjejer efter galet kul tjejhelg i Sälen.

RT Skiweekend 2012

2012-01-27T11:08:00.001-08:00

Det känns helt overkligt att jag bara för några dagar sen sprang på stranden i korta tights och linne på Fuerteventura.
Nu är jag på plats i Sälen i ett helt annat klimat och med helt andra arbetsuppgifter.
Idag har vi jobbat i Loungen under Round Tables Skiweekend.
Jag har som vanligt kört mätningar med den populära tanita vågen.

Hos Helen kunde trötta RT grabbar få ögonmassage.

Sen har vi det där med träningen också. Jag slår knut på mig själv för att få ihop det. Visst är det frivilligt att hänga på Högis halva natten men vi hade så roligt igår att jag inte under några omständigheter ville gå hem i tid.
Så i morse brann morgonträningen brann inne men ett rejält eftermiddagspass fick jag till.
Får kanske försöka gå hem tidigare i kväll.
Men bara kanske, för partykvällarna v.4 i Sälen med bästa tjejerna vill man bara inte missa.

Kallchock

2012-01-25T12:01:00.000-08:00

Från sol, värme och ljumna vindar till snö, is och kyla.
Fick nästan en kallchock när jag lämnade ankomsthallen och gick iväg för att hämta bilen som var begravd i snö.

Att få komma hem till dem här små prinsessorna var dock helt underbart och helst av allt hade jag haft en vecka hemma med familjen innan nästa uppdrag.
Men med den sent inbokade resan till Fuerteventura och den sen ett år tillbaka bokade tjejresan till Sälen är det dags att lämna ön redan i morgon.
Jag tror detta är sjunde året i rad vi åker iväg med Hudoteket för en jobb/nöjesresa till Sälen.
Det har dock aldrig hänt under de här sju åren att jag har haft med mig träningskläder.
Träning är definitivt inte något vi ägnat oss åt under den här helgen men i år bara måste det bli annorlunda för min del.
Det kommer bli svårt med två resdagar och en jobbdag men på något sätt måste jag se till att få loss lite tid till träning.
Dagarna är räknade i Januariutmaningen nu och att det kommer vara en kamp in till sista timmen sista dagen i Januari är jag övertygad om.

Magsikt morgonpass

2012-01-24T13:57:00.001-08:00

En bättre avslutning på veckan än dagens morgonpass kunde jag knappt ha fått.
Grabbarna och Pernilla från PT-skolan som också är här på konferens bjöd med mig på en helt magisk morgonjogg upp till Fyren som är en fantastisk utsiktsplats här på ön.
6.45 träffades vi utanför deras hotell och medan det fortfarande var becksvart ute påbörjade vi vår klättring upp mot fyren.
Sista biten till toppen var så brant att man nästan fick ”trippa” upp på tårna för att ta sig framåt.
Men väl uppe var det värt allt slit. Solen hade inte riktigt hunnit upp över horisonten när vi kom fram men på vägen ner var det som ett stort eldklot som sakta letade sig upp över bergen.
Magiskt!
Så det är med blandade känslor jag åker hem igen. Jag längtar ihjäl mig efter min familj men kyla, snö och is känns det som jag skulle kunna klara mig utan.

Snart slut

2012-01-23T13:31:00.000-08:00

På väg till ”kontoret” en helt vanlig dag i januari. Ja, den här arbetsmiljön skulle man helt klart kunna vänja sig vid.
Men snart är vistelsen här över för min del och precis som vanligt så kommer min hemlängtan smygande när jag vet att det börjar dra ihop sig.

Jag känner mig mer än nöjd med veckan och ser verkligen fram emot att ta tag i alla projekt Martin, Fredrik och jag har hunnit prata ihop oss om under veckan.
Att jag dessutom har hunnit med att i princip ro mitt bokprojekt i hamn ser jag som en riktigt bra bonus.
Nu ska jag bara ta ställning till om det avslutande kapitlet ska tillägnas min insats under Ironman i Kalmar i augusti eller inte.
Men det måste jag nog fundera på ett tag till.

Full fart på Fuerteventura

2012-01-21T08:18:00.000-08:00

Dagarna bara flyger iväg här nere och jobb varvas med träning, mat och intressanta diskussioner med Martin och Fredrik.
De flesta skulle nog gissa att kost är det man pratar om med de här två näringsnördarna men just mat tror jag faktiskt är det vi pratar minst om.
Istället har vi hunnit prata om relationer, framgång, vänskap, berömmelse och en hel del andra saker som lett till många glada skratt kring middagsbordet.

För kostrådgivarna går det också bra.
Trettiosex stycken entusiastiska elever går just nu samma kostrådgivarutbildning som jag gick en gång i tiden.
Det är premiär för utbildningen här på Fuerteventura och jag är övertygad om att deltagarna trivs utmärkt med att kunna variera sina studier med sol, bad och träning.

Men tiden går fort när man har roligt och det är inte många dagar kvar här nu.
I morgon kommer jag att ha ännu en ledig dag att utnyttja precis hur jag vill. Helst av allt skulle jag vilja cykla i bergen igen men vet inte riktigt om jag vågar ge mig iväg på egen hand.

Jag har fått några mail med frågor om det här sporthotellet vi bor på som jag lovar att ta mig tid att svara på.
Playitas Resort vänder ju sig i princip enbart till träningsfolk och utbudet är enormt.
På söndag kommer tex ett helt gäng ner som ska medverka under Pauluns kost och träningsvecka.
Så det finns mycket som är toppen med det här stället men också en hel del som skulle kunna förbättras.
Återkommer i frågan så fort som möjligt men nu är det dags för middag med näringsnördarna.

80 km Road Tour

2012-01-20T07:31:00.000-08:00

Jag kände mig nästan lika nervös som inför ett lopp när jag var på väg ner till cykelcentret igår morse för att möte upp resten av gänget inför vårt 80 km lång bergsäventyr.
Mitt dåliga träningssjälvförtroende slog till med buller och bång och jag hade verkligen svårt att övertala min hjärna att det här minsann skulle gå vägen.
-How many hourse do you ride for a week? frågade den spanska guiden och tittade på mig med nyfikna ögon.
Ehhhh, vad skulle jag svara på den.
-Ja, nu i januari har jag cyklat som en tok hemma i tvättstugan för att jag håller på med en galen utmaning men annars brukar jag mest springa.

Jag hade hört att det var två svenska tjejer till som skulle med på turen som inte heller var så erfarna vilket av någon anledning gjorde mig lite lugnare. Då kunde jag ju i alla fall hänga med dem
Men när det väl var dags för avfärd stod jag där som enda tjej med gäng snabba cykelkillar.
Min enda trygga punkt var den svenska guiden Filip Rudenstam som på sitt lugna sätt försökte övertyga mig om det här skulle gå hur bra som helst.
Så tillslut fanns det liksom ingen återvändo. Det var bara att börja trampa.
Första kilometrarna var fantastiska.
Vi susade fram på vägarna i en samlad klunga och en känsla av frihet och lycka spred sig i kroppen.
Sen kom första backen och där försvann den lyckokänslan.
Klungan bara försvann och jag trampade som en galning för att i alla fall inte tappa sista man ur sikte.
Innerst inne förstod jag att de hade koll på mig men att ligga längts bak och se hur luckan bara blir större hur mycket jag än trampar var ändå stressande och jag slet för allt jag var värd för att komma i kapp.
Men efter varje stigning så samlades gruppen ihop igen innan vi tog oss an nästa backe.
Stigning efter stigning, upp, upp, upp, trampa, trampa, trampa, kämpa, kämpa, kämpa.
Mitt i alla mjölksyra försökte jag ändå passa på att njuta av omgivningarna som verkligen var storslagna.
Detta var ju ett äventyr jag inte ville missa hur mycket mjölksyra och svett det än skulle kosta.

Halvvägs stannade vi och fikade på ett litet inhemskt café och återhämtade oss en stund innan det var dags att cykla vidare.
Grabbarna på bilden är de som under dagen turades om att peppa och pusha mig framåt när jag hamnade på efterkälken.
Men efter alla stigningar och 1428 höjdmeter över havet så var det äntligen dags att åka utför.
Stundtals tyckte jag dock att utför nästa var värre än uppför. Jag vet inte hur fort de andra cyklade men med Filip vid min sida så var vi i alla fall uppe i över 65 km/h och då fegade jag verkligen om man jämför med de andra.
Sista biten var ganska flack men med en oerhört kraftig motvind. Jag gav allt och lite till för att inte tappa klungan. Minsta lucka och motvinden var som en vägg.
Men jag tror att de förstod att energin började sina för min del och sista biten fick jag ligga i mitten av klungan med en av de spanska guiderna vid min sida.
Så fort jag tappade det minsta var han där med en hand på mig rygg och i princip föste mig framåt.
Strax över åtta mil senare var vi tillbaka där vi började.
Med slutkörda ben och solsvedda armar klev jag av cykeln med ett stort leende på läpparna.
Som ni alla vet så är känslan enorm när man klarat något man knappt trodde vad möjligt.
Jag kan inte påstå att jag gjorde det med bravur och mina cykelmuskler behöver definitivt tränas.
Men med fin support från grabbarna, massor av mjölksyra, svett och sol så fick jag i alla fall en häftig cykelupplevelse jag sent kommer att glömma.

Obs! Filips cykeldator med lite fler kilometer än vi andra skrapade ihop.
Det blev ju några vändor upp och ner för att hämta upp en trött cyklist för hans del.

Bergspasset

2012-01-19T14:21:00.001-08:00

Vilken dag vilket, äventyr och vilken oerhörd utmaning,
8 mil i bergen med en total stigning på 1483 höjdmeter.
Jag har fått slita idag kan jag lova samtidigt som jag haft en utav de bästa dagarna någonsin.
I morgon kommer den långa storyn.
För det här storslagna cykelupplevelsen vill jag verkligen berätta om!

Kort rapport från Fuerteventura

2012-01-18T09:49:00.000-08:00

Fuerteventura är fantastiskt men möjligheterna till uppkoppling är förskräckliga. Man kan hyra en "kabel" för svindyra pengar under en vecka om man vill men har man en Mac dator så får man typ en axelryckning till svar.
Jag ska göra vad jag kan för att snålsurfa hos Martin och Fredrik men rapporterna härifrån kommer nog bli lite sporadiska.
Bortsett från det så har vi det bara fint.
Jobbar, äter, tränar, jobbar, äter tränar typ.
Det är dock knixigare än vad jag trodde att få ihop det med träningen. Snåla öppetider i gymmet, en pool där man måste boka en bana för att få simma och bäcksvarta morgonar som jag inte riktigt vågat trotsa än har gjort det svårare än vad jag hade räknat med.
Men såklart inte omöjligt.
Kampen har verkligen hårdnat i Januariutmaningen nu och ALLA gör typ ALLT för att skrapa ihop så många minuter som möjligt.

Jag kommer precis som mina utmanare jobba hela den här veckan men istället för "helg" har jag två lediga dagar.
I morgon är en av dem.
Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet men jag har tackat ja till att hänga med ett gäng cyklister på en 80 km lång cykeltur i bergen som jag känner mig helt skräckslagen inför.
Men jag vill så himla gärna uppleva Fuerteventura från cykelsadeln och bättre tillfälle än det här får jag inte.
Dessutom kanske det finns en chans att göra ett "ryck" i vår utmaning.

Flyget mot Fuerteventura

2012-01-16T21:57:00.000-08:00

På plats på Landvetter flygplats och snart avfärd mot Fuereteventura. Paulunsnäringcenter har förlagt sin kostrådgivarutbildning där och jag ska till min stora glädje få komma dit och föreläsa.
Utöver det ska jag jobba med ett annat projekt och däremellan ska jag såklart försöka träna.

Mot varmare breddgrader!

Halvvägs

2012-01-16T11:42:00.000-08:00

Halva tiden har gått sen vi drog i gång Januariutamningen och vi kör på som aldrig förr.
Jag lyckade ju skaffa mig ett ganska rejält försprång från början men det försprånget blir allt mindre för varje dag som går.
Men när sammanställning av vecka två var gjord låg jag i alla fall fortfarande i ledningen.
Men sista ordet är definitivt inte sagt än.
Det är många träningsdagar kvar i Januari.

Här har ni ställningen två veckor in i tävlingen:

1. Suss 2693 minuter
2. Alex 2466 minuter
3. Thomas 2450 minuter
4. Miranda 1300 minuter

Triathlonträning v.2

2012-01-16T11:28:00.000-08:00

Vecka två i Januariutamningen är avklarad och så även andra veckan i mitt triahlonträningsprogram.
All min träning bygger i första hand på programmet som Pasi gjort till mig och sen lägger jag till och förlänger pass där jag tycker att det funkar.
Såhär har mitt triathlonprogram sett ut den här veckan:

» Löpning 5 x 1000 m + 4 x 400 m
» Löpning 20 km
» Trainer 10 min (2) 10 x 3 min (3+) 10 min (2) + Löpning 10 km (2)
» Trainer 7 x 4 min (3+) + 8 x 30/30 sek (4+)
» Trainer 3 x 15 min (3) 3 min rulla mellan 5 x 1 min (4) 1 min vila
» Simning
» 2 x Core

Söndagsbestyr

2012-01-15T10:35:00.000-08:00

Så här vacker var morgonen i morse när jag klev upp den här sköna, lediga söndagen utan några som helst åtaganden.
Eller ja, förutom träningen då förstås.
Till min stora glädje hade Peter dragit ihop ett dubbelpass på spinningen.
Jag som varit så avundsjuk på Thomas tre timmars spinning fick nu i alla fall köra ett rejält jobbigt två-timmars pass.
För övrigt har Peter som gammal DJ grymt bra koll på musik och det är omöjligt att inte ge sitt absoluta max när han peppar oss till sina grymma up-tempo låtar.

Sen sprang jag hem till resten av familjen och tog tag i sådana där sysslor i hemmet som jag gärna skjuter på.
Men en av mina saker på att göra listan idag kändes faktiskt rolig att dra igång med.
Framförallt eftersom barnen uppskattar det så mycket.
Jag hade nämligen bestämt mig för att göra en ny laddning av kesobröd men den här gången i muffinsplåten.
Mandlar bytte jag mot hassel och cashewnötter och sen tillsatte jag precis som sist gång strödadlar och kanel.
Förra gången jag bakade detta brödet så blev det bra men jag tror faktiskt den här omgången blev bättre.

Sen hängde vi med barnen en stund innan de ville åka över till sin kompis Mini.
Helt plötsligt så öppnade det sig en möjlighet att antingen fortsätta fixa i huset eller helt enkelt ta tillfället i akt och ge sig iväg på ett TRX-pass.
Det var inget svårt val kan jag säga.
TRX- är oerhört populärt här på ön och vi var en hel hög taggade ö-bor som slet till Kickis instruktioner under det en timme långa passet.

Väl hemma var det dags för middag och sen har jag försökt påbörja packningen inför min resa till Fuerteventura på tisdag.
Men redan i morgon går färden mot Göteborg efter som flyget lyfter tidigt tisdag morgon.
Så på tisdag ser det ut som det blir en vilodag för min del hur jag än vrider och vänder på allt.
Inte optimalt såklart i den hårda striden i Januariutmaningen.
Men ärligt talat så ska det faktiskt bli ganska skönt ändå!

Lugn lördag

2012-01-14T10:53:00.000-08:00

Idag var första gången sen Januariutmaningen drog igång som jag faktiskt kände att motivationen sviktade.
Visst har vissa pass känts lättare än andra men överlag så har träningen verkligen gått som på räls hittills.
Men efter en lugn och fin morgon med mina barn och fika med en fin vän på stan så fastnade jag i lördagslunken att tanken på att svida om till träningskläder kändes allt mer avlägsen.
Sen kom jag på att Thomas kör sitt 3 h spinningpass på lördagar och helt plötsligt så kände jag att det nog fanns nu en gnutta träningslust trots allt.
Så jag bestämde mig för att köra något som jag verkligen tycker är kul. Nämligen ett "brickpass" som innebär att man cyklar först och springer sen.
Först en timme på trainern och en mils löpning på det. Omöjligt att bli uttråkad och när man suttit på en hård sadel känns det som en befrielse att få ge sig ut och springa.
Så det blev ett ganska bra pass tillslut ändå.

Foto. Elin Carlholt

Alla är olika

2012-01-12T22:10:00.000-08:00

En del är morgonmänniskor och andra inte. En del är kvällspigga och andra kvällströtta.
När det gäller mina barn så har jag en av varje.
En som i hela sitt 5-åriga liv har vaknat vid sex-tiden på morgonen och en som man fullständigt får släpa ur sängen vareviga morgon.

Så har man möjlighet så är det såklart en fördel om man åtminstone något sånär kan styra sitt liv efter den person man är.
För egen del så är jag absolut mest skärpt på morgonen Mest fokuserad, mest energi och mest produktiv.
När jag skrev min bok jobbade jag alltid som bäst mellan 6-12 på förmiddagen.
Det går ganska bra efter lunch också men framåt tre-fyra då börjar min koncentration svikta, framåt sju- åtta är den som bortblåst och vid nio- halvtio på kvällen är jag som en zombie.
Så lika mycket som Thomas tycker att det är beundransvärt att jag kör på min trainer i svinottan på morgonen lika beundransvärt tycker jag det är att han drar och simmar klocka nio på kvällen.
Så morgonen idag har precis som vanligt börjat med ett pass på trainern.
Kvart över fem var jag uppe och strax före sex vaknade Melina.
Men ikväll vid åtta- tiden då är det vi som sitter som två zombies i tvsoffan och njuter av att det är fredag.

Spinningtorsdag

2012-01-12T13:57:00.000-08:00

Det var på håret att jag fick vara med på spinningen idag.
Jag har inte riktigt hängt med i svängarna och insett att det är ju just i Januari som dem allra flesta gör en nystart i träningen.
Så när barnvakt var fixat och jag skulle boka in mig på passet så var det såklart fullt.
Men Peter lyckades på något sätt trolla med knäna och såg till att vi alla fick varsin cykel.
Innan passet hade jag en liten tanke om att köra hyfsat lugnt men det var ju bara att glömma när Anna drog igång.
Vi slet som djur i lokalen som kokade av kämparglöd till Annas galna intervaller och peppande musik.
Det är verkligen superkul att träningsintresset är så stort här på ön.
Eller i alla fall för cykel, TRX och stationsträning. Löpningen är jag fortfarande ganska ensam om tyvärr.
Kanske dags att komma på en plan för att ändra på det så jag får lite sällskap på mina långpass på ön någon gång.

Springa med musik

2012-01-12T06:52:00.000-08:00

Jag älskar att springa med musik och gör det i nio fall av tio.
Ibland kan det vara skönt att springa utan men om jag känner mig lite småseg kan jag bli oerhört peppad av riktigt bra musik.
Därför kan jag inte fatta att jag inte investerat i ett par riktiga hörlurar innan.
Några som sitter där dem ska och inte ramlar ur öronen.
Inte ens dem här har jag köpt själv utan fick dem av Anders i julklapp.
Vilken skillnad!
Grymt bra ljud, dom sitter där dem ska och det känns knappt att man har dem på sig.
Sen är kanske inte färgen den snyggaste men det kan jag leva med.
Ett bra tips till er som gillar att springa med musik!

Medelmåttan

2012-01-12T04:03:00.000-08:00

Januariutmaningen må innebära väldigt mycket träning men helt ärligt så var detta nog precis vad min kropp behövde.
Jag behövde få känna på hur det känns att bita ihop, puscha sig själv, bli utmanad och för första gången i hela mitt liv plocka fram lite vinnarinstinkt.
För vanligtvis så är jag ju livrädd för tävlingar som innebär att jag tävlar mot någon annan än mig själv.
Jag har redan innan bestämt mig för att jag är sämst och då blir det såklart så.
Men so far har Januaris träning hjälpt mig att ta rejält kliv framåt i min utveckling. Jag som annars har så himla lätt för att fastna i någon slags bekvämlighetsträning där jag sällan kommer vidare.

Under gårdagens "brickpass" och dagens tusingar så var det påtagligt att känslan i kroppen var någon annan än vad den brukar. Visst är jag lite sliten efter många timmars träning men ändå så känner jag att formen är bättre än på länge.
Det optimala hade nog varit att köra denna veckan ut och sen påbörja en nedtrappning för att kanske få en rejäl formtopp.
Men så funkar det inte riktigt i den här tävlingen. Vilar inte Thomas så vilar inte jag så är det bara.
Istället fortsätter jag planera, strukturera och träna det för dagen som kroppen är redo för.
Två löpdagar på rad nu innebär ett pass i poolen i morgon och sen ska jag nog cykla på lördag.
Jag tror ni förstår hur himla gärna jag vill vinna den här tävlingen.

Elva dagar in i utmaningen

2012-01-11T12:47:00.000-08:00

Krampaktigt håller jag mig fast i ledningen och bara vägrar släppa taget.
Jag är övertygad om att en utav anledningarna till att jag ligger där är att jag skaffade mig ett försprång från början.
Medan de andra låg på sofflocket på nyårsdagen slet jag som ett djur i vind och snålblåst på min cykel.
Ett riktigt smart drag skulle det visa sig.
Många frågar mig hur tusan jag får ihop det och jag säger som jag alltid har sagt.
Med ett tydligt och lockande mål, en smart plan och en noggrann planeringen kan man uträtta hur mycket som helst.
Men just i den här utmaningen tror jag att det är främst tre faktorer som gjort att jag i alla fall hittills behållit min plats i toppen.

1.Morgonpigg

Jag är en morgonmänniska och verkligen älskar att träna på morgonen. Jag känner inte efter en sekund när klockan ringer utan kliver upp direkt och hoppar i träningskläderna.

2. Tidseffektiv

Sen jag blev mamma har jag övat upp en enorm tidseffektivitet och funderar ofta i förväg ut tillfällen då jag tror att det kanske kan öppna sig en möjlighet att lägga in ett träningspass.
Som idag när jag hade tagit med mig träningsväskan för att förhoppningsvis hinna träna på lunchen.
Helt plötsligt fick jag även en lucka efter lunchen och insåg direkt att detta var ett utmärkt tillfälle att lägga in ett utav veckans "brickpass".
Greppade träningsväskan direkt och gick och bytte om så nöjd över att jag hade tänkt till dagen innan och tagit med mig väskan.

3.Skapar bra förutsättningar

Är man småbarnsmamma och bor på en ö utan gym så är det ganska lätt att räkna ut att viss träning måste bedrivas på hemmaplan.
Så några dagar innan utmaningen drog igång riggade jag min trainer och skruvade upp fästet till TRX:n i taket.
Detta underlättar helt klart när tiden är knapp och det är svårt att få ihop det med träningen.

Dessutom så måste jag säga att jag tycker hela den här utmaningen är fantastiskt rolig.
Jag peppas, motiveras, utmanas och har verkligen haft en enorm träningsglädje sen vi drog igång.
Jag kan nästan inte fatta att det har gått så bra som det gjort hittills.

Men än är inte sista ordet sagt och det är inte många minuter mellan mig och Thomas.
Så jag kan inte göra mer än att köra på så gått jag kan så får vi se hur länge det håller...
Tjugo dagar kvar nu...

Glass till frukost

2012-01-10T23:20:00.000-08:00

När tiden är knapp och frukost måste fixas till två trötta barn funkar alltid "glassknepet".
Avokadoglass är helt klart en favorit hos mina barn som jag slänger ihop på några sekunder.
Morgonens frukostglass bestod utav en frusen banan i bitar (jag skivar och fryser alltid in bananer som är på gränsen till för gamla), avokado, hallon och turkisk yoghurt.
Ner i mixern och sen har man en utmärkt god glass som slinker ner hos de allra tröttaste barn.

Glada barn

2012-01-10T12:28:00.000-08:00

Lyckan var fullständig när Moa och Melina tittade ut genom fönstret i morse och upptäckte att det äntligen hade kommit snö.
Så efter förskolan idag var det inte tal om att vara inomhus utan projekt bygga snögubbe påbörjades i princip direkt.
Till vår stora besvikelse ville han inte vara med så länge utan när morotsnäsan, mössan och armarna var på plats så rasade han ihop till en enda stor snöhög.
Då byggde vi en snölykta istället som lyser utan för fönstret än.
Jag må ha sagt att det är skönt utan snö men nu när den äntligen är här tycker jag nästan att det är lika kul som barnen.
I alla fall dagar som denna.
Vi har verkligen haft en fin eftermiddag tillsammans som jag kommer leva på länge.

Tips på bra mat i JP

2012-01-10T10:51:00.000-08:00

Det gläder mig att Jönköpingsposten allt oftare skriver om kost, träning och hälsa.
Ett ämne som både berör och intresserar många människor.
Den här gången var det jag och min vän Susanne Jahrl som fick möjligheten att ge goda råd om bra lunchmat för mer energi, mindre sötsug och bättre hälsa.
Jag fick ge de snabba och enkla tipsen på hur man får med sig grönsaker i matlådan och duktiga matexperten Susanne Jahrl fick komponera ihop recepten.
För grönsaker är jag bra på att äta. Bara jag slipper att följa ett recept.
Har funderat flera gånger på om det skulle hjälpa om jag gick en matlagningskurs. Men det blir aldrig mer än en tanke.
Så fram tills jag kommer på bättre tankar så får det fungera som jag ger råd om i tidningen att göra det till en vana att alltid servera varma "matlådevänliga" grönsaker till middagen.

Jönköpingsjoggen

2012-01-10T00:47:00.000-08:00

Åh, vad kul det ska bli!
Jag ser verkligen fram emot Jönköpingsjoggen och vi verkar bli ett riktigt härligt gäng som "gör" Jönköping tillsammans lördagen den 4:e Februari.
Så har ni inte redan bokat in ett långpass i almanackan den första helgen i Februari så gör det direkt.
Att vi kommer få en kanondag tillsammans tvekar jag inte en sekund på och dessutom så verkar det som att det vankas en hejdundrande "after-run" efteråt.

Såhär ser upplägget ut:

Lördagen den 4:e februari kl. 10.00 träffas vi på Jönköpingcentral för att sen i samlad trupp bege oss utmed Vättern mot Kaxholmen.
Vi kommer att springa i ett lugnt och behagligt tempo och där målet är att alla ska med.
Vårt tips är dock att man ska behärska att springa i ca.6 min/km för att inte gruppen ska bli alltför ojämn.
5,10, 15 eller alla 45 kilometer, alla som gillar att springa ska kunna vara med precis så långt man själv känner för det.
Hoppar man av utmed vägen får man själv ansvara för transport tillbaka till stan.

Vi gör en del korta små stopp på vägen för att sen göra en lite längre paus med fika på Café Kackel vid Landsjön .
Till café Kackel är det arton kilometer
Efter det forsätter vi runt Landsjön för att sen bege oss in mot stan igen.
Den totala distansen om man hänger med hela vägen är ca.45 kilometer.

Låter detta som något för dig så skicka i så ett mail till mig eller John så att vi vet att ni kommer. susanne@persgarden.se pulstagning@gmail.com

Det går också bara att bara dyka upp oanmäld om man bestämmer sig samma dag.

Födelsedagsfika

2012-01-09T08:01:00.001-08:00

Inspirerad av ingen mindre än min egen coach Pasi bestämde jag mig för att ta tag i lite brödbak idag när jag hämtat tjejerna från förskolan.
Det vankades nämligen firande av barnens morfar som fyller år idag och då var planen att fixa en något bättre variant av "fika" som kunde passa oss alla.
Jag som inte tål gluten föll genast för Pasis kesobröd och slängde i hop en smet tillsammans med mina hängivna medhjälpare.
Det låter kanske märkligt men vi hade lite kanel och våra strödlar i brödet vilket visade sig bli en riktig smaksuccé.

Såhär gör man:

Mixa i köksmixer

3 dl linfrö

1 dl sesamfrö

2 dl mandel

Blanda sen ner

2 tsk bikarbonat

50 gr fiberhusk ( Fibrex )

1 tsk salt

Vispa ihop

50 gr smält smör

1 dl creme fraiche

250 gr Keso

6 ägg

Blanda ihop allt

Smöra brödform och baka av på 175 grader 60 minuter

Men inget kalas utan tårta menade mina barn besämt och fikat avslutades med en bär och gräddtårta.

Annars har det varit en bra dag med jobb på Persgården och såklart lite träning på det.
Snart dags att logga in på Funbeat för att ta reda på hur jag ligger till.
Kan det vara så att Thomas faktiskt går om mig idag?

Triathlonträning v.1

2012-01-08T22:46:00.000-08:00

Första veckan på mitt nya träningsprogram är avklarad och jag gillar det skarpt. Att variera träningen på det här sättet mellan att simma, cykla, springa och köra både hög och lågintensivt passar mig utmärkt.
Januariutmaningen har inneburit att det har blivit mer träning än vad som stått på programmet även om högsta prioritet har legat på att hålla kvaliteten uppe på dessa pass.

Såhär har mitt grundprogram sett ut under mitt livs första triathlonvecka:

» Löpning 4 x 1000 + 4 x 400 m
» Löpning 18 km
» Trainer 50 min + Löpning 8 km
» Trainer 6 x 4 min + 8 x 30/30 sek
» Trainer 3 x 15 min, 3 min rulla mellan + 5 x 1 min 1 min vila
» Simning
» 2 x Core

Riktigt roligt att vara igång med triathlonträning på allvar och so far så känns det känns verkligen som något för mig.
Idag kör v.2 igång och även Januariutmaningen rullar vidare.
Den här veckan tänkte jag försöka satsa lite extra på simningen utöver mitt grundprogram.
Just simningen är det momentet som jag nästan känner mig skräckslagen för inför Ironmantävlingen i Augusti och garanterat det momentet jag måste träna på absolut mest.
Så i kväll håller jag tummarna för att flytet är med mig och att självförtroendet åtminstone får en liten knuff i rätt riktning.

Thåströmmarathon

2012-01-08T11:23:00.000-08:00

I dubbel bemärkelse!
Dagens träning blev ett marathon till stan med alla mina Thåströmfavoriter i öronen.
Inspirerad av gårdagens dokumentär på Svt insåg jag att det var ett tag sen jag hade med honom på ett långpass.
Så när det blev bestämt att vi skulle ta en tur till stan idag hela familjen bestämde jag mig för att testa om benen kunde tänka sig att transportera mig dit.
Till min förvåning var känslan i kroppen helt klart över förväntan.
Jag hittade någon form av skön långsam lunk och betade av kilometer efter kilometer.
När jag passerat tre mil gjorde dock tröttheten sig till känna och de tolv sist kilometrarna gick på ren vilja.

Resten av dagen har barnen fått vara i centrum och det är en ren fröjd att hänga med dem här två härliga snart fem-åriga tjejerna.
Dessutom så har de så fantastiskt roligt med varandra.
När vi kom hem från stan fixade vi fruktsallad och grädde till morfar som skulle komma hit och innan tjejerna gick och lade sig blev det dusch och bastu.

Det har verkligen varit en toppenhelg på många sätt och en toppenvecka också för den delen.
Första veckan i Januariutmaningen är avklarad och i morgon går vi in i vecka två som kommer bli något lugnare för min del.
Men jag ska göra vad jag kan för att hålla undan för Thomas som närmar sig med stormsteg.
Tjugofyra dagar kvar av Januari och sen vet vi vem som tränade smartast och mest genomtänkt för att på bästa sätt skrapa ihop mest träningstid.
Thomas är killen med koll och vet alltid exakt vad han håller på med.
Men jag har en plan jag också och målbilden är klar.
Januariutmaningen går vidare...

Söndagsmys med barnen

2012-01-07T22:32:00.001-08:00

Det var skönt att komma hem igår och veta att vi hade ännu en ledig dag framför oss.
Jag älskar obokade dagar utan några som helst måsten eller tider att passa.
Så idag är det tjejerna som får styra hur dagen ser ut och vart söndagsutflykten går.
Känner jag dem rätt så tror jag det blir en tur till stan.

Normer och regler

2012-01-07T07:33:00.000-08:00

De hade såklart ägnat sig lediga dag åt att träna alla tre.
Miranda och Thomas passade på att lägga in ett rejält långpass medan Alex ägnade sig åt "monstersimning".
Så vi var ett gäng glada och upprymda men något slitna konkurrenter som slöt upp i går på Café Cino och diskuterade regler kring allt i från styrketräning och danspass till vilodagar.
För vila inser vi såklart alla fyra att vi kommer att behöva. Jag har kommer att ha åtminstone fyra vilodagar i Januari.
Skulle jag känna att kroppen behöver ytterligare någon vilodag så kommer jag ta det.
Men än så länge flyter det på bra.
Jag ligger i fortfarande i täten men min största konkurrent Thomas knappar in på mig sakta men säkert.

Bild från förra vintern lånad av Mirre!

Fortsatt kamp

2012-01-06T06:32:00.000-08:00

Ledig fredag för de allra flesta idag och jag vet att min medtävlande har ägnat den här dagen åt träning.
För egen del har det varit vanlig arbetsdag idag med ett nytt projekt jag jobbar med.
Så det var bara att kliva upp i svinottan och avverka några kilometer i det fina vädret innan dagen drog igång.
Men nu är jag klar för idag och ska snart iväg och träffa mina galna vänner.
Ser verkligen fram emot att höra hur alla tycker att det går.
Vi är bara sex dagar in i tävlingen och att vi har gått ut hårt råder det inget tvivel om.
Vem börjar känna sig sliten, vem tänker lägga in ett ryck och vem har ägnat den här dagen åt att komma ikapp mig.
Någon har gjort det. Det är jag säker på.
Frågan är bara vem det är?

Vi sliter vidare

2012-01-05T04:34:00.000-08:00

Miranda hade rätt. Det går faktiskt att "springa in" ett par skor som man kanske inte trivs så bra med från början.
Jag skrev i ett inlägg för ett tag sen att jag verkligen inte trivdes med mina ASICS DS Trainer.
Men när Mirre berättade att hon hade upplevt detsamma med sina men sen "sprang in" skorna gav jag mina ytterligare en chans.
Och mycket riktigt, efter några veckors användande kan jag nu säga att jag trivs riktigt bra med mina "snabbskor".
Lite för stora kan dem kännas i bland men det funkar.
Just nu används de flitigt som ni säkert förstått.
Miranda, Alex, Thomas och jag sliter vidare i Januariutmaningen.
Jag älskar den här utmaningen!
Jag vet inte om man man bli en vinnare genom målbildsfokusering.
Men man får i alla fall motivation i massor, energi i överflöd och ett fullständigt fokus.
Om ni vill veta hur det går i vår kamp kan ni följa oss på Alex blogg i högerspalten.
Kul initiativ av honom!
Jag tror alla är lika förvånade som jag själv över att jag faktiskt leder just nu.
Men det är många dagar kvar i Januari och sista ordet är inte sagt på långa vägar...

Tigerungen

2012-01-04T00:19:00.000-08:00

Jag älskar den här bilden på Melina. Hennes lite mystiska blick och ögonfärg som matchar en tigermössa.
I går kom Anders mamma och barnens kusin Anton över till oss på ön så idag fick tjejerna vara lediga från förskolan och jag tog ledigt några timmar nu på förmiddagen.
Träna gjorde jag som vanligt innan någon hade vaknat och sen åt vi frukost tillsammans hela högen.
Så det blir halvdag på Hudoteket idag och sen väntar två dagars jobb uppe i Stockholm.
Självklart ska jag försöka träffa min konkurrenter i Januariutmaningen.
För nu råder det nästan inget tvivel om att vi tävlar mot varandra alla fyra.
Dock höjdes det några röster igår när jag berättade att jag kommer att jobba en vecka på Fuerteventura.
Det är dock ingen träningsresa och att det bara kommer att vara till min fördel är inte alls säkert.
Men vi får ses, vad som säger.
På fredag vet jag förhoppningsvis om jag får fortsätta tävla.

Träningstisdag

2012-01-03T07:55:00.001-08:00

Vad roligt det är med Januariutmaningen!
För mig är det en sådan boost för motivationen att det finns ett tävlingsmoment med i det hela.
Något som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle lära mig uppskatta.
Jag har ju mest fått ångest av allt som har med tävlingar att göra.
Men detta är en tävling helt i min smak och det är oerhört motiverande att inte redan från början känna sig chanslös.
Vi reggar all träning på Funbeat men just nu har jag faktiskt ingen aning om hur vi alla ligger till.
Thomas är ju min viktigaste konkurrent men jag ska inte sticka under stol med att jag gärna slår de andra två galningarna också.

Idag inledde jag i alla fall min träning med 50 minuter i bassängen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Några bra längder, några hyfsade och några katastrofala som alltid leder till att jag simmar vidare tills det funkar igen.
Så idag blev det ett något längre simpass än vad jag hade tänkt från början.
Efter det ett snabbt ombyte och sen upp till gymmet.
Men istället för att sätta mig på cykeln körde jag ett pass på roddmaskinen som Pasi tipsade mig om igår.
8x500 meter med 1 minuts vila emellan.
Aldrig hade jag kunna tro att det skulle vara såhär kul att ro. Detta passet gör jag gärna igen.

Sen avslutade jag med tre kilometer på löpbandet innan tiden började bli knapp och jag i princip fick rusa in i duschen för att bli klar i tid.
Men det var ett rakt igenom bra och riktigt roligt pass idag. Det enda smolket i bägare är fortfarande simningen men det finns väl inget annat att göra än att bara nöta vidare.

I gång på allvar

2012-01-02T10:07:00.000-08:00

Igår kväll pratade jag med Pasi i telefon och gick igenom mitt träningsprogram.
Simma, cykla och springa är såklart det jag ska göra och utöver det två corepass per vecka för att bygga upp en bättre bålstabilitet.
Nu såhär i början kommer jag inte träna så otroligt mycket mer än vad jag redan gör men framförallt så kommer jag träna mer strukturerat, genomtänkt och definitivt fler kvalitetspass.
En del pass är också längre än vad jag brukar köra eftersom jag nu kommer köra en hel del "brickpass".
Alltså cykla först och springa sen.
Ett sådant pass inledde jag min triathlonträning med idag.
Jag började med 50 minuter på trainern som först behövde en rejäl rengöring efter gårdagens gyttjebad följt av 8,5 kilometer löpning.
Så nu är jag igång på allvar.
I morgon står det simning på schemat och kanske blir det lite annat efter det.
Det gäller ju att hänga i nu från början i Januariutmaningen och jag tror Miranda har helt rätt när det gäller den här teorin.

Bild lånad av duracellen!

Dag ett

2012-01-01T12:13:00.000-08:00

Första Januari innebär dag ett i Thomas och min Januariutmaning.
Jag hade redan från början bestämt mig för att gå ut hårt i dag.
En helt ledig dag fick inte gå till spillo pga av trötthet efter gårdagens nyårsfirande.
Jag vet att jag kommer att ha svårt att få ihop det under slutet av månaden så det gäller att ta de tillfällen som ges.
Så 11 km löpning och exakt 63,5 km på den snabba Scotten i ett riktigt skitväder skrapade jag ihop idag.
Känns helt klart som en stark start!

Träna som en triathlet

2012-01-01T08:15:00.000-08:00

Idag är det exakt 230 dagar kvar till den dagen D.
Dagen då jag ska göra mitt absolut bästa för att klara av att simma 3,8 km, cykla 180 km och avslutningsvis springa 42,195 km.
Ironman i Kalmar 2012 är mitt absolut största träningsmål för året och det största jag haft i mitt liv någonsin.
Det är ett högt uppsatt mål. I dagsläget känns det nästan ouppnåeligt
Men det känns också extremt utmanade, lockande och fantastiskt kul.
Jag inser att det kommer att kräva extremt mycket träning, förberedelse, fokus och säkerligen både blod, svett och tårar.
Men jag känner mig mer laddad än någonsin att ta tag i mitt nya träningsprogram.

Med mig på min resa och ansvarig över min träning är ingen mindre än supertriathleten Pasi Salonen.
Pasi som förutom all sin kunskap och erfarenhet har en helt fantastisk personlighet och en smittande energi som sällan lämnar någon oberörd.
Jag är så himla glad och tacksam över att få ha honom som coach.
Igår damp mitt livs första triathlonträningsprogram ned i inkorgen och med start i morgon så börjar min resa mot Ironman Kalmar 2012.

Mot nya mål.

Jag är laddad!

Gott nytt år från ön!

2011-12-31T13:27:00.000-08:00

Fin dag för firande

2011-12-31T03:06:00.000-08:00

God middag och mysig kväll igår med våra kära Göteborgsvänner.
I morse fick i alla fall delar av familjen sovmorgon och efter en riktig brakfrukost drog Maria och jag i väg på öns nyårspass som Cicci höll i.
Stationsträning med schlagertema.
Hur jobbigt och hur kul som helst!

Efter det käkade vi lunch och gav oss sen ut i det soliga, fina vädret för en skön förmiddagspromenad.
Alex, Anders och några barn åt ett och håll och jag, Maria och Melvin åt ett annat.
En liten stund bara med varandra brukar jag och min fina vän Maria alltid sno åt oss när vi äntligen ses.

Nu blir det snart bastu och lite eftermiddagshäng med barnen.
Mästerkocken Alex är dock redan på plats i köket för att förbereda kvällens "hummermiddag".
Som vanligt blir det lyxmiddag när matlagningsexperterna från Götet är på plats.

Nyårsfirare på ingång

2011-12-30T04:06:00.000-08:00

Innan vi ger oss i kast med nästa års utmaningar är det dags att avsluta det här året med ett trevligt nyårsfirande i goda vänners lag.
Jag vet knappt vilket år det blir i ordningen men precis som vanligt så ska vi fira med Alex, Maria och deras barn Melvin och Amanda.
Förra året firade vi hos dem i snötäckt Göteborg och barnen tillbringade hela förmiddagen i pulkabacken.
I år får de nog roa sig med studsmattan istället.

Det ska i alla fall bli hur kul som helst att träffa våra kära vänner som dyker upp redan om några timmar.
Idag är det jag som står för maten men i morgon är det precis som vanligt Alex som tar över rodret och jag är övertygad om att det precis som vanligt kommer bli en riktigt välsmakande nyårsmeny.

Fler som fightas

2011-12-30T04:02:00.000-08:00

Det verkar som det är två till som har en tävling på gång.
Jag måste nog försöka slå allihopa.

Tänk vilken skräll!

Januariutmaningen

2011-12-29T11:24:00.000-08:00

Jag är ingen tävlingsmänniska!
Jag har i alla fall aldrig varit det.
Kanske beror det på min bristfälliga träningsbakgrund och avsaknaden av idrott överlag under större delen av min uppväxt.
Mitt dåliga ”idrottssjälvförtroende” helt enkelt.
Om man nu kan skylla på något sådant.
Men jag älskar utmaningar och letar ständigt nya.
Dock är det oftast utmaningar där jag själv är den enda motståndaren.
Men nu har jag blivit utmanad eller om det kanske faktiskt tom med var jag som utmanade den här gången.
Jag och Thomas har i alla fall utmanat varandra i en mängdträningsmånad.

Alltså, vem om av oss som kan skrapa ihop flest timmar med seriös, välplanerad och målinriktad träning under en månad.
Att kratta löv i flera timmar, promenera i evigheter eller andra saker som inte är ändamålsenliga gäller såklart inte.
Att vi både kommer att träna mycket faller sig naturligt för det är liksom det som krävs för att man ska lyckas i en Ironmantävling.
Så motivation eller vilja tror jag inte är det största hindret för någon av oss utan mer att hitta den tid som behövs.
Jag vet inte riktigt hur mycket Thomas tränar men jag skulle gissa att jag och min motståndare är riktigt jämna när det gäller träningstimmar just nu.

Låt mig presentera min utmanare Triathlon Thomas

Här har ni killen som har tränat i hela sitt liv och haft en resultatkurva det senaste året som gått spikrakt uppåt.
Januari 2010 inledde han en seriös satsning genom att lägga om sin kost och strukturerat börja träna inför Stockholm maraton.
Resten är en enda framgångssaga.
De personliga rekorden på maraton, halvmaraton och milen har avlöst varandra. Löpträningen kompletterades med cykling och simningen och några månader senare hade löparkillen blivit en topptriathlet.
Han är strukturerad, målinriktad och alltid bäst när det gäller.
Jag tror aldrig någonsin att jag hört honom hoppa över ett träningspass eller klaga över tappad motivation.
Så kära vänner, att jag har en utmanare utav rang, det råder det absolut inget tvivel om.

När klockan passerat tolv på nyårsnatten går startskottet och sen håller tävlingen i sig till strax före midnatt den sista januari.
Vi reggar all vår träning på Funbeat där vi också kommer att kunna följa varandras statistik i detalj.
Jag är övertygad om att det kommer bli en jämn match mellan Thomas och mig även om jag gissar att det är inte så många som tippar mig som vinnare.
Men jag känner mig taggad till tusen och kommer göra allt jag kan för att ge honom en match som heter duga.
Jag vet inte om jag någonsin vunnit något i hela mitt liv.
Definitivt inte i något idrottssammanhang i alla fall men kanske på något lotteri när mamma mutade lottförsäljaren för att jag inte skulle bli ledsen.
I den här tävlingen vet jag i alla fall att jag har en ärlig chans även om matchen kommer att bli oerhört jämn.

Må bäste man vinna helt enkelt!

Bring it on!

Jag är redo!

Mixat morgonpass

2011-12-29T01:44:00.000-08:00

Den där "Dagmar" håller oss i ett järngrepp. Det blåser som tusan på ön och i natt fick vi tom strömavbrott.
Så i morse när jag klev upp kändes det ganska bra att i alla fall halva passet var planerat på min trainer.
Som vanligt i ett kolsvart rum med ett litet stearinljus på golvet och peppande musik i öronen.
Men efter det trotsade jag både storm och spöregn, hoppade i löparkläderna och gav mig iväg på en liten löprunda.
Ett så kallat "brick-pass" som jag har fått lära mig att det heter på "Triathlonspråk".
Helt enkelt en cykel och löpningcombo där man cyklar först och springer sen.
Idag blev det inte mer än fyrtio minuter på cykeln följt av i princip lika lång löpning.
Det var ungefär vad det fanns utrymme för innan dagen drog igång med diverse göromål på Persgården.
Idag jobbar jag precis som vanligt men har tagit en ledig dag i morgon då våra nyårsgäster anländer.
Nu är det minsann inte många dagar kvar av 2011 och jag ser förväntansfullt fram mot ett spännande 2012.

Löpbands letande

2011-12-28T10:18:00.000-08:00

Hela stan är tapetserad med REA skyltar och många gör säkert fina fynd.
Men reor är verkligen inte min grej och jag tror aldrig jag hittat något på rea i hela mitt liv.
Så istället passade jag på att besöka den här butiken som definitivt har saker mer i min smak. Dock hade de tyvärr ingen mellandagsrea
Vi har ju seriösa planer på att köpa ett löpband och i dag var det dags att på allvar kolla in utbudet.
Jag har gjort affärer med Concept förut och idag precis som alla andra gånger jag varit där så är både service och bemötande något långt utöver det vanliga.

Vi kikade på lite olika varianter både vad det gällde modell och prisklass och i morgon får jag offerter på samtliga.
Men jag är redan nu ganska säker på vilket av de vi kollade på som jag helst av allt vill ha med mig hem.
Nu är det bara att hålla tummarna att även offerten håller sig inom ramen för vad jag tänkt mig.
Kan vi sen göra en snabb affär så jag är rustad inför uppstarten av min triathlonträning i Januari så är det ännu bättre.

Matfotograf i mitt kök

2011-12-27T03:56:00.000-08:00

Det blåste stombyar på ön när jag gick och lade mig igår och likaså i morse när jag vaknade.
Så jag bestämde mig för att köra ett pass på min trainer istället för att ge mig ut i blåsten.
Det låter förmodligen märkligt men jag gillar verkligen mina tidiga morgonpass på min egna cykel i ett kolsvart rum med grym musik i öronen.
Jag har märkt att jag fokuserar mycket bättre i mörkret än med tända lysrör i taket som lyser upp hela den tråkiga tvättstugeavdelningen där jag har min cykel.
Hann bara med ett 40 min pass idag innan det var dags att börja förbereda inför att fotografen Henric Grännö skulle komma hit och fotografera mig inför ett kommande reportage i Jönköpingsposten.
Henric är otroligt duktig och helt klart en utav de mest kreativa fotografer jag träffat.
Det ska bli jättespännanade att se hur resultatet blir.
Sen fick dagens rekvisita gå rakt ner i wokpannan med en rejäl klick kokosfett. Rökt lax, avokado och soltorkade tomater till det och sen var lunchen fixad.

Annandagsmiddag

2011-12-26T06:58:00.000-08:00

Idag har vi haft besök av min pappa, systerdotter och älskade gamla farmor. Min nittiosex-åriga grymma farmor som är hederssupporter i BK Häcken och inte missar en match.
Hon är pigg och frisk som en nötkärna, helt klar i huvudet och är själv övertygad om att om man bara ser till att använda både kropp och knopp, omge sig med människor som sprider glädje och ha uppgifter i livet som är stimulerande så lever man länge.
Behöver jag säga att min farmor är en fantastisk förebild.

Vi hade fixat lite "jul-lunch" och satt och pratade i köket medan kusinerna röjde runt i huset.
Nathalie är Moas och Melinas stora idol och de kan liksom inte få nog av henne när hon är här.

Efter god mat och fika behövde vi alla lite frisk luft och det finns inget som kan roa både barn och vuxna så mycket som vår stora studsmatta.
Jag tror tom farmor kände sig lite sugen att hoppa upp.

Men nu är den här härliga julledigheten över och i morgon är det back in business som gäller igen.
En kortare vecka väntar och snart är det dags att fira att det återigen har blivit nytt år.

Lugna gatan

2011-12-25T05:25:00.000-08:00

Den stillsamma julledigheten håller i sig. Vi satt uppe ganska länge igår när barnen hade somnat och sov tills vi vaknade i morse.
Jag vaknade halv sju och resten av familjen närmare halv tio.
På de timmarna hinner man med en del kan jag säga.
Igår hade jag en tanke om att springa långt idag.
Men i morse när jag insåg att det blåste stormvindar ute, gps:n hade laddat ur och min reflexväst var putsväck kom jag på andra tankar.
Sådant som man kan göra så länge vi är på den här sidan året.
För om bara några dagar då är det fullt fokus som gäller igen.
Så istället för att springa tänkta tjugoåtta km sprang jag åtta i iskalla stomvindar innan jag sökte skydd mellan träden och ägnade mig åt andra löprelaterad övningar.
På den ca två kilometer långa grusvägen mot vår gård tog jag mig framåt på lite varierade sätt.
Började med 3x20 utfallssteg, följt av tågång, höga knän, spark i baken och slutligen lite jogg den sista biten.
Några överkroppsövningar med TRX:n efter det och sen var dagens mest ansträngande övningar avklarade.
För även idag har vi haft en dag i lugnets tecken och jag kan inte säga annat än att jag njuter i fulla drag.

Julen i Bilder

2011-12-24T10:31:00.000-08:00

Efter morgonjogg och mysig julfrukost blev vi bjudna på överraskningsfika hos våra gulliga grannar.
Glögg, pepparkakor, presenter och sen såg härliga Gun till att vi hängde med på långdans i trädgården.

När vi ändå var igång körde vi "raketen" också och Melina tittar förundrat på.

Julklappsutdelningen börjar redan här och de fina musnpelet som barnen fick av Inger var helt klart en favorit.

Efter Kalle knackar det på dörren och de förväntansfulla flickorna blir helt plötsligt lite mer skeptiska.

Men sen tog det inte lång stund innan barnen uppslukades av alla sina paket.

Jul är kul men den tär lite på krafterna också.

Så var den här härliga julafton till ända och i år kan jag verkligen skriva under på att vi haft en lugn och fridfull jul.

Dan före dan...

2011-12-23T12:32:00.000-08:00

Åren går och jag minns den här julen som igår. Vi ville så gärna ta en fin blid på våra barn som var så trötta att de höll på att somna sittande. Och lilla Moa som bara vägrade ha på sig sin Tomteluva.
I februari blir tjejerna fem år och detta är nog första julen som jag upplevt att det verkligen har längtat efter julafton.
Varje kväll sen vi fick upp granen har de suttit vid den en lång stund och tittat längtansfullt på alla paket.

Det här kommer att bli den lugnaste julen för oss på flera år.
Vi har bestämt oss för att stanna på ön och fira vår första jul på Persgården.
Mat, pynt, paket och tomte är fixat utan så mycket som tillstymmelse till stress.
Det enda som saknas är lite snö på marken. Men det får bli ett annat år.

God jul kära vänner och ta vara på de små stunderna!

Jönköpingsjoggen

2011-12-22T11:18:00.000-08:00

Nu har jag äntligen tagit tag i det jag tänkt på så länge men som fram tills nu inte blivit mer än en tanke.
Ett gemensamt långpass för alla härliga Jönköpingslöpare.
För bara något år sedan så kände jag knappt till en enda löparnörd här i stan.
Men efter varje tåg vi har arrangerat har jag lärt känna fler och fler fantastiska människor och nu tycker jag det blivit dags att dra ihop ett litet gäng.
Så idag träffades John och jag för att så smått påbörja planeringen för ett kul långpass tillsammans med andra Jönköpingslöpare.
Självklart är alla som vill välkomna om man tycker att det kan vara värt en liten trip till Jönkan.
Vi har inte riktigt spikat alla detaljerna än men ungefär såhär har vi tänkt oss.

När: Lördagen den 4:e februari kl.10.00

Var: Vi startar vid Jönköping central

Hur: I lugnt och fint tempo kör vi från centralen till Café kackel i Kaxholmen där vi tar ett lite längre stopp och fikar tillsammans.
Dit är det 18 km
Efter det kör vi vidare runt Landsjön och tillbaka till Jönkan.
Den totala distansen blir ca.45 kilometer.

Precis som vanligt kan man dyka upp och bara hänga med så länge man känner för det. Någon följebil har vi inte den här gången utan vätska och energi som man vill ha utmed vägen tar man med sig själv.
Förutom fikat som man kan köpa på café Kackel.

Så alla kära Jönköpinslöpare och alla andra som vill hänga med. Boka upp den 4:e februari i almanackan redan nu.
Kom och spring ett trevligt långpass med oss i all sin enkelhet.
Det är inget måste med någon anmälan men skicka gärna iväg ett mail till John eller mig och berätta att ni dyker upp.

susanne@persgarden.se eller pulstagning@gmail.com

Varmt välkomna kära löparvänner.

Vi ser fram emot att träffa er!

Inspirerad

2011-12-21T07:07:00.000-08:00

Jag förstår att ni kanske inte vill ägna en hel timme åt att kolla på en Ironmanfilm som jag precis har gjort.
Men om ni så bara tittar någon minut så är jag övertygad om att ni kommer att förstå hur "stort" det känns att veta att man ska ställa upp i den här typen tävling.
Sen jag anmälde mig igår så kan jag säga att Ironman Kalmar 2012 har dykt upp ett antal gånger i mina tankar.
Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot den här enorma utmaningen som kommer kräva en hel del träning och förberedelser framöver.

Jag är så glad att jag i somras efter många om och men tog beslutet att åka ner till Kalmar för att heja fram Alexander, Magnus och alla andra duktiga triathleter som slet hela dagen i värmen.
I svinottan klev vi upp jag och Miranda för att vara på plats på stranden när starten gick.

Sen ägnade vi hela den dagen åt att förflytta oss utmed banan för att peppa och heja på alla deltagare.
Bara att vara åskådare var en fantastisk upplevelse och jag tror faktiskt att det var där och då jag någonstans långt inne bestämde mig för att en vacker dag vara med.
Att den dagen skulle bli redan året efter vet jag inte riktigt om jag tänkte då.

Miranda och mästerfotografen Roxen!

Så nu vill jag bara bita tag i mitt träningsprogram, anta utmaningen jaga kilometerar, tider och träningtimmar.
Simma, cykla och springa i en salig blandning.
Jag vet att det kommer att krävas en oerhörd stor insats från min sida för att jag ens ska ha en chans att klara av att uppnå mitt mål.
I dagsläget kan jag ju knappt simma en längd frisim och min cykelvana är inget att ens tala om. Springa är väl det jag kan bäst i så fall.
Min styrka är att jag är envis, målinriktad och strukturerad.
Jag lockas av mitt mål, älskar utmaningar och tycker verkligen om att träna.
Så jag kommer att göra mitt absolut bästa för att vara så väl förberedd både mentalt och fysiskt som det bara går när det väl beger sig.
Nu är det bara några dagar kvar av december månad och i Januari drar det ingång på allvar.

Bring it on!

Jag är laddad!

Mot nya mål

2011-12-20T12:42:00.000-08:00

Det känns nästan overkligt. Självklart otroligt utmanande men i dagsläget nästan ouppnåeligt. Jag har anmält mig till IRONMAN i Kalmar 2012
Lördagen den 18:e augusti nästa år kommer jag stå på startlinjen med målet att simma 3800 meter, cykla 180 km och springa 42 km.
Vilken galen utmaning!
Men det är inte utan att det suger lite i magen och en känsla av längtan, förväntan, glädje och definitivt kämparglöd sprider sig i kroppen.
Jag älskar att sätta mål. Att utmana mig själv. Att kämpa, slita, svettas och förhoppningsvis också sen nå mitt mål.
Så jag kommer att göra mitt allra yttersta för att vara så väl förberedd som möjligt och sen ge allt för att lyckas genomföra mitt livs största utmaning.
Jag är känner mig mer taggad än någonsin och hoppas att ni hänger med på min resa!

Snö och slask i spåren

2011-12-20T06:15:00.000-08:00

Det satt långt inne idag. Jag hade liksom inte räknat med ett enda stort snöslask när jag upp till spåren på Öxnehaga.
Det var inte en kotte på parkeringen där det brukar krylla av bilar och det tog emot att kliva ur den varma sköna bilen.
Men att vända hem igen var såklart inte ett alternativ utan jag krånglade på mig en extra underställströja och gav mig iväg.
Jag hade glömt klockan hemma men det här måste varit den långsammaste milen jag sprungit någonsin.
Slask, is, snö och lera i en salig blandning utmed hela spåret.
Men att springa i skog och mark har ändå sin charm och hur slaskigt det än var så kändes det skönt på något sätt att springa där i den tysta skogen utan musik alldeles för mig själv.
Nu har jag haft några riktigt bra träningsdagar på raken så i morgon ska det bli skönt med en välbehövlig vila.

Ingen fena på frisim

2011-12-19T13:17:00.000-08:00

Idag var det ett jobbigt pass. Riktigt jobbigt och väldigt ojämnt.
Nu när jag faktiskt kan ta mig fram för egen maskin i bassängen så känns mina "simleksaker" nästan som fusk.
Men för att få en liten mjukstart på passet så brukar jag ändå börja med lite paddlar, fenor och annat som uppvärmning.
Sen är det liksom dags.

Jag sneglar alltid lite på dem som obehindrat crawlar längd efter längd. Kör snygga vändningar vid kanten och lugnt och fint matar vidare.
Så är det inte riktigt för mig. Inte än i alla fall.
Som det är nu så klarar jag på håret en längd och flåsar sen som en ångvält när jag väl nått kanten.
Jag fattar ju att det handlar om min usla teknik mer än min kondition så när andningen lugnat sig lite så är jag på det igen.
Några längder kände jag faktiskt att jag "hittade det".
Utan sprattel och hyperventilering fick jag några längder där jag nästan hade riktigt bra flyt. Men bara nästan.

Så det var med lite blandade känslor jag klev ur poolen idag. Funderade lite över om jag någonsin kommer lära mig simma riktigt långa distanser.
Jag tycker ju helt ärligt att jag borde vara lite vassare än vad jag är vid det här laget.
Men sen tänkte jag tillbaka hur det var för bara några månader sen när jag flaxade omkring i vattnet, spottade och fräste utan någon som helst koll på vare sig armar eller ben.
Nu tio simpass senare så kan jag ju i alla fall konstatera att det går framåt.
Inte i raketfart men det går framåt i alla fall.
Så det är väl bara att nöta vidare.
Förhoppningsvis redan på torsdag.

Rosenlundsbadet

Softarsöndag

2011-12-18T13:33:00.000-08:00

Sovmorgon är det inte tal om när man har en liten tjej i familjen som omöjligt kan sova längre än halv ju.
Men en lugn och skön start på dagen och en obokad söndag är inte fy skam med det heller.
Så även den här dagen har mestadels handlat om att vara en närvarande mamma och att försöka skapa åtminstone lite julstämning i vårt hus såhär dagarna före jul.
Jag har min fantastiska pappa att tacka för att vi faktiskt fick en fin gran både levererad och monterad till mina barns stora glädje

.
En timme på trainern och 20 km löpning har jag också lyckats klämma in. Passet på cykeln blev väl inte riktigt så bra som jag hade tänkt.
Vad gör man när man blir bjuden på julkonsert av två entusiastiska snart 5-åriga flickor mitt i passet.
Det är omöjligt att säga nej när man ser två hängivna "arrangörer" som definitivt inte tänker vänta på att den svettiga mamman ska cykla klart.
-Mamma, konserten börjar nu och inte sen gjorde Moa med bestämd röst klart för mig.
Jag tror bestämt jag vet vem som brukar använda exakt dem orden så det var bara att kliva av slå sig ner bland de andra åhörarna.

Men sen dök fantastiska Ida upp för att lite bak och bus med tjejerna medan jag bytte från cykekläder till löparkläder och gav mig ut i mörkret för en lugn och skön runda på 20 km.

Så var den här härliga helgen till ända och veckan som kommer är precis som förra lite lugnare än vanligt.
Några turer in till stan blir det dock och då är det kanske dags att inhandla lite julklappar.
Som vanligt fixar jag sådant i sista stund men det brukar alltid lösa sig tillslut ändå.

Kul lördag med kottarna

2011-12-17T10:31:00.000-08:00

Jodå, nu är äntligen den efterlängtade trainern på plats och premiärpasset är redan avklarat.
Att sitta och cykla alldeles ensam i ett mörkt rum på en trainer går såklart inte att jämföras med vare sig spinning eller att fara fram på landsvägarna.
Men den här investering var en nödvändighet för att överhuvudtaget få ihop det med träningen nu när Anders jobbar i Stockholm.
Så i morse smög jag ned medan tjejerna fortfarande sov och avverkade en timme i mitt nya träningsrum.
Dusch och frukost efter det och sen var jag redo för en heldag med mina huliganer.

Vi har verkligen haft en fin dag tillsammans idag där dagens höjdpunkt var besöket hos Jessica och Mollie i Bankeryd.
Moa och Melina har varit på sitt allra bästa humör och det har skrattats otroligt mycket under den här dagen.
Det är mest dem som skrattar med varandra åt något som jag inte förstår men det är omöjligt att inte ryckas med.
På vägen hem från våra vänner stannade vi och köpte mat på en restaurang.
Då kommer det in en dam i några lite märkliga skor med fjädrar i och barnen bröt i hop av skratt när de fick syn på damen med "tuppskor".
Jag gjorde allt för att själv försöka hålla mig för skratt och fick tillslut helt genomsvettig släpa mina skrattande barn till bilen.

Ja ni fattar, där har vi nivån på dagen. Men det finns inget som är så oerhört enkelt, okomplicerat och befriande att bara vara en hel dag med barnen då allt bara sker i deras takt och tempo utan en tid att passa.
Jag tar vara på varje stund nu när det är lite lugnare tider för det dröjer inte länge innan det är full fart igen.
Så nu håller jag tom tummarna för att det kommer lite snö under veckan så vi precis som dem önskar får en vit jul

Höstkänsla

2011-12-16T03:59:00.000-08:00

Det kändes som en fin höstdag idag när jag gav mig ut och sprang en sväng på lunchen. Valde att springa mestadels i skogen och när jag forcerade fram bland gula löv med solen i ansiktet var omöjligt att förstå att det faktiskt är julafton nästa vecka.
Egentligen gör det mig inte så mycket att den riktiga vargavintern lyser med sin frånvaro. Saker och ting blir så mycket lättare när den värsta snön, kylan och isen håller sig borta.
Men när mina barn varje morgon frågar om det har kommit någon snö än så känner jag såklart att jag kan ta vad som helst bara dem får åka pulka, bygga snögubbar och pulsa runt i snön.
Men vi får se, än är inte hoppet om en vit jul ute.

Foto: Elin Carlholt

Äntligen en trainer

2011-12-15T07:06:00.000-08:00

Tidiga färjan till fastlandet för en dag fylld av en blandning mellan både nytta och nöje.
Bäst var helt klart lyxlunchen på Hasse på sjökanten och att jag fick med mig min efterlängtade trainer hem.
Nu ska vi bara se om jag kan få ihop den också.

Hann med ett pass på badet också.
Jag tror bestämt att jag sa någonting i förra veckan om att jag äntligen lärt mig crawla.
Men jag vet inte om det jag åstadkom idag kan kallas crawl.
Kanske något åt det hållet men inte mer än så.
Lite cykling på det och sen fick jag äntligen springa.
Då stämde äntligen allt och jag kunde avsluta passet med en bra känsla i kroppen.

Kryddiga köttbullar

2011-12-14T08:11:00.000-08:00

Jag hittade inte receptet på julköttbullarna. Däremot hittade jag de här kryddblandningarna i kryddhyllan. 100 % rena kryddor!
Fina kryddblandningar för både kött, fisk och fågel med recept på baksidan.
Så det enda jag gjorde var att ta fram 500 g ekologisk nötfärs, blanda ner ett ägg och en påse med kryddor, forma till bollar och steka i en klick smör.
Det blev kanske inte de allra snyggaste köttbullarna men smaken var det definitivt inget fel på.
Nu fick jag dessutom lite inspiration till resten av veckan så på fredag då jag vet att jag har lite tid över på eftermiddagen ska jag testa kycklingreceptet.

Oväder på ön

2011-12-14T02:01:00.000-08:00

Jag vet inte om det var åskan, den enorma blåsten eller om det bara var en allmänt oroliga natt hemma hos oss i natt.
Både jag och Moa har i alla fall sovit riktigt oroligt.
Jag vaknade på sekunden när jag hörde att hon var ledsen sen hann jag nästan inte somna om förrän hon vaknade igen.
Sen kunde jag inte somna om...
Så jag satt en stund på golvet mellan mina barn med den här fina låten i öronen och väntade på att ovädret utanför skulle lugna ner sig lite innan jag gick och lade mig igen.
Så i morse var det tre ganska trötta tjejer som satt i soffan och nästan hade svårt att komma iväg i tid till sagostunden med Tomtemor som skulle vara på öns bibliotek idag.

Nattens oväder verkar hålla i sig och i skrivande stund vräker det ner söblandat regn utanför fönstret.
Så några utomhusaktiviteter blir det definitivt inte idag och vad det gäller träning blir det nog ett pass med TRX:n framåt kvällkvisten.
Lite matlagning tänkte jag också ta tag i nu när jag faktiskt har lite tid.
Mina barn har önskat köttbullar till middag och jag vet att någonstans i mina gömmor har jag ett recpet på en "julvariant" som jag minns var riktigt goda.
Måste bara rota fram receptet för det där med att improvisera i köket har aldrig riktigt varit min grej.

Saffransbollar utan saffran

2011-12-13T12:26:00.000-08:00

Som så många andra gånger så är det kocken, kostrådgivaren och matkreatören Joséfine Jäger som stått för inspirationen.
Idag gjorde jag och tjejerna hennes Saffransdoftande lussebollar fast utan saffran för det glömde vi köpa.
När vi hunnit halvvägs tröttnade tjejerna precis som vanligt så just nu står bollarna i kylen och vi har inte hunnit med vårt "lussefika" än.
Men dem två små trollen som självklart provsmakade "smeten" har redan gett bollarna betyget väl godkänt.

Luciafirande

2011-12-13T08:46:00.002-08:00

Bättre fokus idag än igår och även idag kunde jag klämma in ett träningpass på lunchen.
Jag var så himla sugen på att ta en sväng med min racer som jag knappt suttit på sen i somras och eftersom vägarna var halkfria bestämde jag mig att köra en sväng.
Körde min vanliga "runda" ut på norra änden av ön och förstod att jag skulle få motvind på hemvägen.
Men att det skulle vara som att i princip cykla in i en "vägg" hade jag inte riktigt räknat med.
Vinden var oerhört stark och stundtals höll jag krampaktigt i styret med en känsla av att blåsten skulle vräka ner mig i diket.
Så det blev en ganska tuff cykeltur om än inte så lång. 90 min var vad jag max kunde viga åt träningen idag.
Men som vanligt innebär lunchträning ofta en effektivare eftermiddag och jag hann med det jag skulle innan det var dags att åka till förskolan och titta på mina tjejers lussetåg.
Det var kallt som tusan och regnade på slutet men de stod så fint på en rad och sjöng sina sånger.
Efter deras framträdande bjöds det på glögg och pepparkakor men vid det laget frös vi så mycket att vi bestämde oss för att åka hem och fixa eget "lussefika".
Så nu har vi gått "all in" i köket i några timmar med ett i alla fall godkänt resultat av vårt bak.
Ska bara städa upp det kaos som råder just nu innan jag presenterar våra Saffransbollar utan saffran.

Post-Luciatåget

2011-12-12T10:25:00.000-08:00

Fast den här gången med en annan känsla än vad jag hade efter New York marathon. När jag kom hem från New York så kändes det mer tomt och nästan lite ledsamt på något sätt.
Förmodligen för att jag insåg att det jag hade fått vara med om under mina dagar där skulle jag inte få uppleva igen.
Man åker liksom inte till New York och springer marathon var och varannan dag medan vi redan dagen efter Lussetåget började planera för nästa.

Idag har jag känt mig glad, nöjd, trött, tom och tacksam i en enda salig blandning.
Det har varit en helt fantastisk helg som gett mig så oerhört mycket men idag gick nog luften ur mig litegrann.
Med Luciatåget som "grand finale" efter en tuff höst med mycket jobb går jag nu in i en lugnare period och kanske var det därför som mitt fokus bara försvann.
Så när jag var klar de viktigaste arbetsuppgifterna bytte jag om till träningskläder, snörade på mig mina Lusseskor och stack ut och sprang en sväng.
Benen var helt klart lite stela efter lördagens 45 kilometer men som vanligt gör ett löppass susen för energin.
Dusch och lunch efter det och sen körde jag på några timmar till innan jag åkte och hämtade tjejerna.

Men det finns en "arbetsuppgift" som det bara kliar i fingrarna att få ta tag i ordentligt.
Redan idag har Mirre och jag diskuterat datum och utbytt lite idéer.
För snart mina vänner kommer vi börja jobba hårt för att nästa års Sommartåg ska bli "the best tåg ever"!

Bilder lånade av Duracellen!

Luciatåget 2011

2011-12-11T05:40:00.000-08:00

Lussetåget 2011 är över och går till historien som förmodligen det bästa och definitivt det största tåget vi hittills arrangerat.
För mig var det en dag då allt stämde.
Det var lätta ben, ett stort leende och en bra känsla i kroppen från start till mål. Löparglädje när den är som bäst!
Vi tar det från början....

8.30 lördag morgon var det ett taggat Runnersfive gäng som klev på färjan med munnar som gick i ett och skratt som avlöste varandra.
Fem förväntansfulla arrangörer påväg till Jönköping central för att möta upp resten utav Lussetågslöparna.
9.30 var vi på plats och sen strömmade det in laddade löpare från alla håll och kanter.

Till vår stora glädje var det en hel del som verkligen hade tagit "Lussetåget" på allvar och gått "all in" när det gällde sin outfit.
Tomtar, stjärngossar, tärnor, pepparkaksgubbar och Pasis fru Elisabeth som en fantastiskt fin liten pepparkaksgumma.

Prick 10.00 var vi strax över femtio löpare som gav oss av utmed Vätterstranden. Alla med lite olika distanser i sikte men med en och samma inställning. Att ha en riktigt härlig dag tillsammans springandes med ett gäng likasinnade.
Vi körde på i ett lugnt och fint tempo och man hade alltid någon vid sin sida att diskutera allt mellan himmel och jord med.

Första stoppet var efter en mil då vi samlade ihop klungan, drack lite vatten, kollade av att alla hade det bra och körde sen vidare mot café kackel där vi hade planerat vårt första "riktiga" stopp.
Här hade vi förbeställda mackor och nybryggt kaffe som väntade på oss och jag tror bestämt att vi fyllde hela Maritas café med glada löpare.
Jag med min glutenintolerans hade den stora förmånen att bli bjuden på supergoda kycklingwraps som John hade fixat.
Kanske var det just dem som gav mig den perfekta energin att springa på idag.

Några i gänget hade som mål att bara hänga med hit och tackade för sig medan vi andra sparkade igång våra lite stela och småfrusna kroppar mot nästa mål.
Ett kort stopp även vid 28 kilometer där vi också tog beslutet att dela upp oss i två grupper.
En lite långsammare grupp som tog det lugnt och gick i backarna och en lite snabbare grupp för det som ville köra på lite hårdare.
Durcell Mirre som sprang 24-h tävling för bara några veckor sen sparade sina ben lite idag och tog ansvar för de som ville ta det lite lugnare medan vi andra höll ställningarna lite längre fram i tåget.

Framme i Gränna hade vi 40 km i benen och här stannade vi en stund i färjeläget för att återigen samla ihop hela gruppen.
Här passade vi också på att få i oss lite energi, byta underställströjor och fylla vattenflaskor.

16.15 klev vi på färjan och fick ytterligare en stunds vila för benen på vägen över.
Men att stanna till på det här sättet är inte alltid en fördel. Att komma igång när man hunnit bli lite stel och småfrusen kan vara otroligt krävande.
Men av de märktes inget på det här gänget. Pannlampor plockades fram och sen tog vi sikte på Winsingsö hotell och konferens där vi visste att dusch, bastu och ett dignande julbord väntade.
Man skulle kunna tro att det var ett slutkört gäng som betade av de sista kilometrarna men när Cecilia tog ton och drog av en egen komponerad julsång i första backen upp från färjan var det ingen som var sen att haka på.
Istället konstaterade vi att det fanns ingenstans vi hellre skulle vilja vara än där och då och ett bättre lördagsnöje än att springa Lussetåget kunde vi inte komma på.

Just där och då kände jag mig bara varm och glad i hela kroppen av lycka och tacksamhet över att få uppleva allt det här.
Alla de här fantastiska människorna som jag har fått möjlighet att lära känna.
Öppna, glada människor som är så generösa med sina positiva energier att det känns som man kan leva på i en evighet efteråt.

Väl framme vid hotellet blev det bastubad för några, powernap för andra och själv stod jag en lång stund i en varm dusch och njöt att vårt äventyr verkligen gått vägen.
Innan det var dags för julbord samlade vi ihop oss i receptionen, tackade alla för en galet bra insats och belönda den bäst klädda lusselöparen.
Med hård konkurrens av tomtarna kammade den fina pepparkaksgummann hem segern med sin oerhört fina dräkt som det garanterat låg en hel del jobb bakom.

Sen var det äntligen dags för mat.
Man skulle kunna tro att det var ett gäng lite avslagna Lusselöpare som trötta och sega satte sig till bords.
Men icke, Tobbe var den förste att ta ton och drog av en liten solossång. Sen var ribban lagd för kvällen.
När förätten var avklarad tog bästa Pasi över taktpinnen och fick oss alla att stämma in i något som var allt annat än sjönsång men fantastiskt kul hade vi.
Efter det kokade det av energi inne i matsalen och festen hade börjat på allvar.

Det skrattade skålades, åts och dracks tills det började dra ihop sig till dans.
Att det skulle finnas någon kraft kvar i benen efter 45 kilometers löpning kan vara svårt att tro men någon trötthet såg man inte röken av i det här gänget.
Snarare motsatsen. Här var det klackarna i taket från första till sista stund och när Pub patron stängde för kvällen fortsatten festen någon annanstans.
Men då hade jag tackat för mig och krupit ner i min varma säng.
Jag låg en lång stund innan jag somnade och och tänkte igenom hela vårt äventyr.
Hur allt en gång började, vilket stort arrangemang det blivit, vad många nya människor jag träffat och framförallt vilka fantastiska upplevelser jag fått vara med om.

Från mitt hjärta vill jag tacka alla inblandade!
Mitt kära Runersfive gäng, min underbara pappa som kommer ända från Göteborg med bil och släpkärra för att agera följebil, mamma som tar hand om tjejerna, min fina familj som gör det möjligt för mitt att få leva min dröm och sist men inte minst alla underbara människor jag får möta som berikar mitt liv mer än vad jag någonsin kan beskriva med ord.

Kära löparvänner, tack för ett oförglömligt äventyr! Nu börjar nedräkningen till Sommartåget 2012. Vi ses då!

Foto: Elisabeth

Lyckat Lussetåg

2011-12-10T16:59:00.001-08:00

Vilken dag, vilket gäng och vilken helt fantastiskt rolig kväll.
Imorgon kommer en lång rapport om vårt otroligt lyckade Lussetåg.
Men att det precis som jag trodde blev ett oförglömligt äventyr för de allra flesta är jag helt övertygad om!

-

40 klara!

2011-12-10T06:44:00.001-08:00

Framme vid färjan och 5 km kvar nu!
En toppendag med taggade tomtar, några stjärngossar och en otroligt fin pepparkaksgumma!
5 km kvar på ön nu!
Sen är det bara festen kvar!

-

Laddade Lussetågslöpare!

2011-12-09T23:42:00.001-08:00

On the road med Runner´s five

2011-12-09T14:17:00.000-08:00

Strax före fem lämnade jag och mina taggade vänner Stockholm för en roadtrip ut till Visingsö där vi sover i natt.
I morgon 8.30 tar vi färjan över till fastlandet för vidare färd mot Jönkan där vi förhoppningsvis kommer att möta upp en hel hög laddade löpare.
Det blåste rejält när vi åkte över med färjan idag och kanske blir det lite blåsigt och några regnskurar under turen i morgon också.
Men jag är övertygad att det inte finns något som kan ta ner humöret på alla tärnor, tomtenissar och annat glatt folk som ska springer med oss i morgon.
Äntligen är det dags för Luciatåget 2011!

Tur och retur Trollhättan

2011-12-08T06:28:00.000-08:00

Vi hamnade minsann på omslaget tjejerna och jag efter min medverkan i det här reportaget då jag svarade på frågor om bra mat för barn.
Ett ämne som såklart ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag vill göra allt jag kan för att ge Moa och Melina en bra start i livet.
Varje gång jag är på en förskola eller skola och föreläser så känns det extra viktigt på något sätt.
Kanske framförallt när jag träffar ungdomar som lever på läsk och snabbmat.
Då är det alltid en utmaning att få dem att vilja förändra och förbättra utan att komma med pekpinnar och förbud.
Men idag har jag varit i Trollhättan och föreläst för en annan målgrupp.
Ett gäng jättehärliga tjejer som har ett närverk där de ses en dag i veckan för att först träna och sen äta lunch tillsammans.

Idag var jag inbjuden som inspiratör och höll min favoritföreläsning "Från muffins till marathon".
Men nu har jag lämnat Trollhättan och sitter på tåget mot Stockholm.
För i morgon är det föreläsningsdax igen och den här gången för blivande kostrådgivare på Pauluns näringscenter.
Och när den är avklarad väntar veckans höjpunkt.
Tillsammans med Miranda, Thomas, Lina och Alex går färden mot ön igen för att sen på lördag morgon möta upp hela högen med taggade Lusselöpare på Jönköpingcentral.
Har förstått att det eventuellt vankas snöoväder men är övertygad om att vi kommer få en kanondag whatsoever!

Plötsligt händer det

2011-12-07T10:26:00.000-08:00

Idag gjorde jag det. Hoppade ner i bassägen och simmade iväg.
Alltså CRAWLADE iväg!!!
Det var inte vackert direkt och jag var tvungen att stanna efter varje längd och andas som en ångvält.
Men det viktigaste var att jag faktiskt fick ihop det. Utan fenor, platta eller paddlar.
Bara jag, badmössan och baddräkten i en nästan folktom bassäng.
Först en längd, stanna, andas, en längd till, stanna, andas och sen en längd till...
Så höll jag på i fyrtio minuter och sen kände jag mig supernöjd över att jag äntligen har lärt mig crawla.
Inte snabbt, inte snyggt och inte direkt världsvant.
Men nu är det bara att nöta vidare med förhoppningen om att tids nog finna det där riktiga flytet också.

Spinningtisdag

2011-12-06T21:44:00.000-08:00

Det är fantastiskt kul att det finns så många träningstokiga människor här ute på ön. Spinningen är det som är mest populärt men vi har ju också jympa, yoga, cirkelträning, crosstraining och trx.
Jag måste bara försöka få fler att börja springa så jag inte behöver åka till Stockholm för att få sällskap på mina långpass.
Så igår efter en hel dag på kontoret så kändes det riktigt skönt att få cykla av sig lite överskottsenergi på Peters grymma pass.
Bästa låten var helt klart den här. Jag gillar ju Cranberries i vanliga fall också så när vi körde "raksträcka" till den här låten var det omöjligt att inte trampa tills det brann i benen.

Men under resten av veckan kommer det bli ganska lugnt på träningfronten. Idag ska jag simma och kanske ett lugnt löppass i morgon. Men sen ska jag vila så att benen är pigga och raska när det vankas Lussetåg på lördag.

Suss bokningsbolag

2011-12-06T10:59:00.001-08:00

Tänk att det lilla äventyret som jag och åtta vänner gjorde tillsammans sommaren 2010 skulle leda till ett ultraevent som bara växer sig större och större för varje gång vi drar ihop något nytt
I år är det rekord och vi är ett riktigt stort gäng som kommer ge oss av från Jönköping central på lördag morgon kl.10.00.
Vi är 40 personer som ska gå "all in"! Alltså ta oss ända ut till Visingsö, äta middag och parta loss på den lokala Pub Patron på kvällen.
Men sen är det en hel hög som bara ska med delar av sträckan.
Hur många vi blir ska bli riktigt spännande att se
De senaste dagarna har därför handlat otroligt mycket om förberedelser inför det stundande äventyret.
Det är mer omfattande än vad man tror att arrangera event av det här slaget men samtidigt otroligt roligt.
Jag är glad, stolt och tacksam över att få göra detta ihop med mina vapendragare Miranda, Thomas, Alex och Lina.
Miranda och jag har dessutom ännu större planer för framtiden när det gäller äventyr, utmaningar och våra föreläsningar.
Det här är bara början!

Men jag är nervös också. Jag vill så himla gärna att allt ska klaffa på lördag och att alla som är med får en underbar dag och en oförglömlig upplevelse.
Så jag sätter mig nog en stund till med dem där listorna innan jag somnar. Vem ska sova med vem, vem ska ha macka men helst inte med kött, vilka ska gå "all in", vilka hänger med en bit och vad gör man om följebilen blir full.
Sen är det bara hålla tummarna för att det blir så himla bra som jag faktiskt är ganska säker på att det kommer att bli!

Måndag igen

2011-12-04T10:18:00.000-08:00

Det blev inget lyckat bak. Det blev helt enkelt inga pepparkakor överhuvudtaget och den här gången var det inte jag som var bromsklossen.
När jag med full entusiasm berättade för mina barn att det var dags att baka pepparkakor tittade dem på mig med stora ögon och sa det gick faktiskt inte just nu för de var på "Nallekalas". Så det blev inget med det.
Men nu är det ny vecka och nya tag. Jag satt länge med veckopusslet igår och försökte få ihop det.
Tre föreläsningar i tre olika städer, kostrådgivning, möten och en hel del förberedelser inför Luciatåget på lördag.
Jag vet inte hur många kom-ihåg-alarm jag lagt in i telefonen. Den här veckan måste jag försöka hålla fokus uppe till hundra procent och inte missa en detalj.
Sen tänkte jag hinna träna lite också. Just nu vete tusan när det ska klämmas in men på något sätt ska det nog lösa sig.
Till syven och sist så brukar det ju göra det med det mesta.
Full fart framåt.

Trevlig måndag till er alla!

Sköna söndag

2011-12-04T04:38:00.000-08:00

Efter en lyxig lördag blev natten mer åt det mardrömsliknande hållet. Det är ju så det är här hemma emellanåt. Vissa nätter sover de som stenar och andra nätter är det som allt händer på en gång.
Som i natt typ.
Först ramlade Moa ur sängen och sen råkade Melina välta ett helt vattenglas över sig. Nya lakan, trösta liten kotte och sen försöka somna om igen.
Sov kanske någon timme sen kom Melina in och var som en kamin. Brännhet, snorig, ledsen och sen vet jag inte om vi sov så mycket mer någon av oss.
Så morgonen har varit lugn och skön och resten av dagen fram till nu lika så. Otroligt skönt!
Men jag ska villigt erkänna att nu när det öppnade sig en möjlighet för mig att få springa en sväng på ön i trevligt sällskap och fantastiska Linnea kommer över och leker med tjejerna en stund så känns livet ännu lite bättre.
Som pricken över i:et på en riktigt bra helg.
Men jag har ett litet mission kvar innan helgen är fulländad i alla fall för mina barn.
Jag sa i något svagt ögonblick att vi skulle baka något tillsammans idag och det gäller ju att stå för det man säger.
Inte för att jag är den pyssligaste mamman direkt men jag har hittat ett spännande recept på några glutenfria pepparkakor som jag skulle vilja testa.
Återkommer om det i fall resultatet blir lyckat.

Lyxig lördag

2011-12-03T10:43:00.000-08:00

Sovmorgon, långfrukost och lördagsmys med mina barn hela dagen lång, det är verkligen lyx för mig.
Vi sov tills vi vaknade, åt frukost i en evighet och när det sen var dags för Moa och Melina att gå på jympan passade jag på att köra ett spinningpass.
Jag hann tom springa en sväng efter passet medan världens bästa Linnea bakade pepparkakor med tjejerna.
Efter det var det dags för dagens höjdpunkt, BIO! Tro det eller ej men lite då och då är det filmvisning på Bygdegården här på ön till båda barn och föräldrars stora förtjusning.
Idag visades Smurfarna som var på vift i New York!
Jag tror jag gillade filmen minst lika mycket som mina barn och det gjorde ju inte saken sämre att jag kunde drömma mig tillbaka lite till The big Apple när jag kände igen båda gator och platser som jag befann mig på för bara några veckor sen.
Så någon tur till stan för att hämta hem min trainer blev det inte idag.
Smurfbio med barnen kändes helt enkelt viktigare än min cykelsöndag.

Decemberpusslet

2011-12-02T10:57:00.000-08:00

bild: fitness-magazine.com

Ja, egentligen är väl vardagen ett pussel för de allra flesta för att få ut så mycket av livet som möjligt på bästa sätt.
Att önska sig fler timmar på dygnet emellanåt verkar jag inte vara ensam om att göra.
Jag kör ju med min "söndagsplanering" för att få ihop vardagen och under december månad då Anders jobbar större delen i Stockholm kommer det bli extra utmanande.
Framförallt när det kommer till träningen.
Min högsta önskan på den fronten är såklart att ha ett löpband hemma. Jag älskar inte att springa på löpband men om jag får välja mellan det och inte springa alls så väljer jag ju självklart det förstnämnda.
Men innan vi har kommit så långt i våra investeringar så kommer min hemträning förmodligen handla mycket om TRX och att köra på min egen racercykel på en cykeltrainer.
Så under morgondagen är målet att ha en trainer installerad i vårt "träningsrum" innan dagen är till ända och på söndagmorgon är ett premiärpass inplanerat.
Sen får vi väl om det blir som jag tänkt mig. Och då menar jag inte att motivation till att cykla saknas utan snarare om jag kommer få ihop den där trainern.
Hoppas det är lättare än jag tror.

Nio dagar kvar

2011-12-01T11:58:00.000-08:00

Dagarna flyger iväg och det efterlängtade luciatåget närmar sig med stormsteg. Jag har under veckan fått en hel del mail med frågan om det är försent att anmäla sig och det kan jag meddela att det är det inte.
Vill man gå "all in", äta middag, sova över och vara med på partyt på kvällen så är det bra att höra av sig snarast.
Men har man tänkt att bara hänga med en bit på Luciatåget och kanske hoppa av utmed vägen är det bara att dyka upp på Jönköpingcentral lördagen den 10/12 kl.10.00

För er som eventuellt missat hur programmet ser ut kommer lite info här:

Datum: Lördagen den 10/12

Tid: Start kl.10.00 Jönköpingcentral

Distans: Precis så långt man känner för att hänga med. 10, 18, 28, 40 eller hela sträckan som är 45 kilometer.

Tempo: Vårt mål är såklart att alla ska med men det vanligaste är att vi brukar hålla ett tempo kring 6.00-6.15/min/km

Middag och övernattning för alla som vill vara med hela helgen kommer att bli på Wisingsö Hotell och konferens.

Så kära vänner, än finns det möjlighet att hänga med på vårt roliga äventyr.

Har du fler frågor eller funderingar kan du maila till mig på susanne@persgarden.se

Toppentorsdag

2011-11-30T22:24:00.000-08:00

Paddlar, platta, dolme och fenor. Idag använde jag i princip allt under mitt simpass.
Ett bra pass. Ett hårt pass.
Min simlärare körde med mig idag på min egen begäran.
Med bestämd röst lotsade hon mig mellan övningarna.
-Kom igen nu Susanne, koncentrera dig. Håll ut, stick i handen, andas...
Jag är definitivt ingen talang i bassängen och min utvecklingskurva går väl inte spikrakt uppåt om man säger så.
Men jag är otroligt envis och om jag tänker tillbaka på hur det såg ut när jag sprattlade omkring där i poolen de första gångerna så har det helt klart hänt en del.
Så jag kände mig riktigt nöjd och glad efter dagens träningspass som avslutades med en fika med Fivefingerskungen.

John som är minst lika kostintresserad som mig är ett utmärkt bollplank i alla möjliga och omöjliga kostfrågor.
Idag diskuterade vi kolhydraternas vara eller icke vara när man springer lite längre distanser på låg intensitet.
John kör ju sträng LCHF medan jag är mer för Isokost.
Men vi är båda är överens om att för oss fungerar det utmärkt att springa ganska långa distanser utan att fylla på med snabba kolhydrater.
Men då kanske det ska tilläggas att jag under mina långpass springer med en väldigt låg intensitet.
Så det är väl som vanligt att man måste hitta det sättet som funkar för en själv.

Väl hemma fixade jag och barnen lite mat tillsammans och idag blev det de berömda kokospannkakorna som vi älskar alla tre
Enkelt, gott och ett himla bra alternativ till traditionella pannkakor.

Kokospannkaka

2 ägg
1 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjölk
1/2 tsk bapulver
1 nypa salt
1 mosad/mixad banan

Detta blandade jag ihop till en smet och stekte i vårt extra virgin kokosfett från Biofood.

Träningsglädje

2011-11-30T00:52:00.000-08:00

Träningsglädje, vad innebär det för dig?
Jag funderade lite över vad det innebär för mig i morse när jag sprang en lugn och skön morgonrunda runt Munksjön/Rocksjön.
Löpning är ju livet för mig. Jag älskar att springa och jag är så oerhört glad och tacksam över vad löpning berikar mitt liv med på alla sätt och vis.
Alla roliga äventyr jag fått vara med om, alla mina löparvänner, all energi jag får och hur bra jag mår utav att springa.

Men så har det sannerligen inte alltid varit. Träning och kanske framförallt TRÄNINGSGLÄDJEN fann jag långt senare i livet än många andra.
Har man inget bollsinne, ingen taktkänsla och är den ständigt bortplockade spelaren på avbytarbänken är det lätt att tappa intresset för fysisk aktivitet. I alla fall var det så för mig...
Än idag får jag svårt och andas när jag går in i en jympasal.
Men när botten var nådd vad det gällde bristande energi, ständigt sockersug, trött kropp och slutkörd knopp så kom jag till en punkt då jag bestämde mig för att börja jakten på ett bättre liv.
Sakta men säkert och steg för steg fann jag det jag sökte. Mer energi, mindre sötsug, en piggare kropp och en bättre hälsa.
Ett bättre humör, en gladare själ och otroligt mycket större aptit på livet.
Det må låta som en klyscha men bra mat och motion kan verkligen göra underverk med människor.
Ibland kan det dock ta lite tid. Det är inte alltid lätt att hitta helt rätt i vare sig kost eller träningsdjungeln.
Men bara man söker, testar och inte ger upp. Med en dos tålamod, ett öppet sinne och positiv inställning kommer man långt.

Har du hittat din grej? Har du någon träningform du brinner för? Om inte, sök vidare, pröva något annat, testa något nytt.
För den sanna träningsglädjen, den kommer du tids nog att finna och alla positiva effekter av den, det får du på köpet.

Lycka till!

För stora skor

2011-11-29T09:07:00.000-08:00

Något är fel. Jag trivs inte alls med mina Asics D.S Trainer. Jag har haft ett par förut som jag inte heller trivdes med men trodde det berodde på att det var för små.
Så denna gången köpte jag ett halvnummer större med hopp om att jag skulle gilla dessa lite lättare "snabbskor" som varenda kotte tipsade mig om när jag skulle köpa nya.
Jag älskar ju vanligtvis Asics och jag behöver väl inte säga att jag föll lite för designen på den här skon också.
Men hur snygga, snabba och lätta dem än är så trivs jag inte att springa i dem.
Under New York marathon kändes det som jag gled omkring inne i skorna hur hårt jag än knöt skosnörena och efter loppet hade jag blåsor under fötterna vilket jag aldrig haft förut.
Har sprungit några gånger i dem här hemma efter det men får samma känsla varje gång.
Känslan av att de är för stora och att jag glider omkring i dem.
Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Man kanske kan lägga in en sula av något slag. Eller så kanske det bara är jag som är så van vid mina älskade "stabila" Nimbus att det är därför de känns lite för stora.

Hur som haver så blir det inga nya "snabbskor" på ett tag i alla fall. Ett par Icebugs ligger helt klart högre på prioriteringslistan.